DAG 42
Hej alla dar hemma! Nu ar det foooor lange sedan vi uppdaterade bloggen...
Vi vill borja detta inlagg med att saga grattis till var fina van Ylva som i morgon fyller 19 ar! Grattis! Tro inte att vi har glomt bort denna dag bara for att vi befinner oss sa dar 600 mil bort och den ger oss dessutom en utmarkt anledning att kopa en tarta. Vi onskar att du var har med oss sa att vi kunde fira ordentligt! Puss och kram till dig<3
Vad som har hant sedan vi skrev sist ar utover det vanliga forstas en hel del... Lat oss borja med onsdagen som jag, Sofia tillbringade pa sjukhuset. Dock inte for egen del utan med tva utav vara underbara barn. Anisha 4 ar som skulle pa rutinkontroll for sin HIV och Kato 12 som under natten till onsdagen borjade ma daligt. Han hade krakts och nar vi pa morgonen lamnade Another Hope for att aka till sjukhuser var han knappt kontaktbar. Val pa sjukhuset kunde han inte ga utan vi fick slapa honom genom korridorerna for att ta oss fram och forbi folk. Han hade stora svarigheter att andas och plotsligt foll han ihop. Vi fick hjalp utav en man som lyfte upp honom fran golvet och vi skyndade oss ivag till ett behandlingsrum. Lilla Anisha var skrackslagen och radd. Aven min puls var hogre an normalt och jag kunde kanna hur hart mitt hjarta dunkade i brostet. Tva lakare borjade underkoka Kato och satte snabbt ett dropp pa honom.
Jag, Anisha och Ester begav oss bort till HIV/aids avdelningen for barn. Dar satte vi oss ner och inledde den langa vantan. Tankarna borjade tranga sig pa... Alla dessa hundratals barn, alla smittade utav denna obotliga sjukdom, Human Imunodeficiency Virus. Den dar lilla lilla nastan nyfodda bebisen, den dar sota glada flickan med flator och parlor i haret som hoppar omkring, tonarsgrabben med for liten T-shirt och trasiga skor och hon dar borta som ater Sambosas och han dar som grater i mammas kna och hon och hon och han.... ALLA! Och aven Anisha, halvsovandes i mitt kna. Jag lyfter undan henne och gar ut for att andas frisk luft ett par minuter. Ute oser regnet ner och jag borjar tyst for mig sjalv sjunga pa Familjens lat ''Man ser det fran manen -helvetet pa jorden...''
Vid 16 tiden pa eftermiddagen ar vi fardiga pa Hiv-avdelningen. I ena handen haller jag Anisha och i den andra handen haller jag hennes nya mediciner nar vi gar dar ifran.
Kato har nu blivit inlagd. Han pastas ha Malaria, nagonting mer kan inte lakarna saga... (!) Han ligger i en sliten sang i samma rum som ett femtiotal andra barn. Manga ar mycket yngre alla ar de ynkliga och svaga. Trotts forsoket med den starkt lysande oranga fargen pa vaggarna sa lyckas den inte pa langa vagar tranga bort den obehagliga och tragiska kanslan som ar sa tat att den nastan gar att ta pa, den ligger stilla i luften. Det ar sa otroligt tufft att se sjuka barn... Nagon timme senare lamnade vi sjukhuset. Ester stannade med Kato over natten.
I och med att jag var borta hela onsdagen fick Lisa for forsta gangen hamta smastjarnorna fran skolan sjalv. Men det gick saklart jattebra! Hon ar sa duktig min sambo ;) <3
Vi har aven under veckan fatt sallskap utav Faustin har pa AH. Han kommer fran en annan del utav Uganda, dock kanns han mer som en Europe och jag maste saga att ibland beter han sig mycket mer turistigt an mig och Lisa... haha Det ar jattekul att han ar har och han alskar att leka med barnen och att hjalpa till.
Vi har ocksa for forsta gangen (ackligt nog haha) sedan vi kom hit storstadat vart rum! Och inte nog med det sa har vi ocksa moblerat om! Inte illa va ;)
I tisdags fick vi aven uppleva hur det ar att i sommarklanning och flipflops ga hem i ett riktigt afrikanskt ovader. Eftersom att regnskurarna har inte halle i sig sa lange kommer det istallet otroligt mycket vatten pa en och samma gang! Det askade, blixtrade och blaste fruktansvart mycket och Lisa och jag var heeelt genomfrusna nar vi kom hem.
Forra helgen spenderades inne i stan som vanligt med bade nya och gamla vanner. Under dessa stunder kanns allt perfekt. Vi mar sa bra och de stunder da vi saknar svenska saker och personer kanns sa otroligt langt borta. Och tanken pa att vi maste lamna detta underbara land och dessa fantastiska manniskor kanns rent ut sagt forj-vlig!
Pa sondag har vi varit har i 45 dagar och har precis 45 dagar kvar, halvtid helt enkelt! Var helg kommer till storsta del att spenderas har pa AH eftersom att vollis Serena ska aka vidare till Sydafrika. Det kommer bli en stor avskedsfest for henne pa lordag!
Ta hand om varandra dar hemma! Puss och kram <3
Lisa BBY & SofieSunshine
ANOTHER HOPE <3
Anisha <3
Vi vill borja detta inlagg med att saga grattis till var fina van Ylva som i morgon fyller 19 ar! Grattis! Tro inte att vi har glomt bort denna dag bara for att vi befinner oss sa dar 600 mil bort och den ger oss dessutom en utmarkt anledning att kopa en tarta. Vi onskar att du var har med oss sa att vi kunde fira ordentligt! Puss och kram till dig<3
Vad som har hant sedan vi skrev sist ar utover det vanliga forstas en hel del... Lat oss borja med onsdagen som jag, Sofia tillbringade pa sjukhuset. Dock inte for egen del utan med tva utav vara underbara barn. Anisha 4 ar som skulle pa rutinkontroll for sin HIV och Kato 12 som under natten till onsdagen borjade ma daligt. Han hade krakts och nar vi pa morgonen lamnade Another Hope for att aka till sjukhuser var han knappt kontaktbar. Val pa sjukhuset kunde han inte ga utan vi fick slapa honom genom korridorerna for att ta oss fram och forbi folk. Han hade stora svarigheter att andas och plotsligt foll han ihop. Vi fick hjalp utav en man som lyfte upp honom fran golvet och vi skyndade oss ivag till ett behandlingsrum. Lilla Anisha var skrackslagen och radd. Aven min puls var hogre an normalt och jag kunde kanna hur hart mitt hjarta dunkade i brostet. Tva lakare borjade underkoka Kato och satte snabbt ett dropp pa honom.
Jag, Anisha och Ester begav oss bort till HIV/aids avdelningen for barn. Dar satte vi oss ner och inledde den langa vantan. Tankarna borjade tranga sig pa... Alla dessa hundratals barn, alla smittade utav denna obotliga sjukdom, Human Imunodeficiency Virus. Den dar lilla lilla nastan nyfodda bebisen, den dar sota glada flickan med flator och parlor i haret som hoppar omkring, tonarsgrabben med for liten T-shirt och trasiga skor och hon dar borta som ater Sambosas och han dar som grater i mammas kna och hon och hon och han.... ALLA! Och aven Anisha, halvsovandes i mitt kna. Jag lyfter undan henne och gar ut for att andas frisk luft ett par minuter. Ute oser regnet ner och jag borjar tyst for mig sjalv sjunga pa Familjens lat ''Man ser det fran manen -helvetet pa jorden...''
Vid 16 tiden pa eftermiddagen ar vi fardiga pa Hiv-avdelningen. I ena handen haller jag Anisha och i den andra handen haller jag hennes nya mediciner nar vi gar dar ifran.
Kato har nu blivit inlagd. Han pastas ha Malaria, nagonting mer kan inte lakarna saga... (!) Han ligger i en sliten sang i samma rum som ett femtiotal andra barn. Manga ar mycket yngre alla ar de ynkliga och svaga. Trotts forsoket med den starkt lysande oranga fargen pa vaggarna sa lyckas den inte pa langa vagar tranga bort den obehagliga och tragiska kanslan som ar sa tat att den nastan gar att ta pa, den ligger stilla i luften. Det ar sa otroligt tufft att se sjuka barn... Nagon timme senare lamnade vi sjukhuset. Ester stannade med Kato over natten.
I och med att jag var borta hela onsdagen fick Lisa for forsta gangen hamta smastjarnorna fran skolan sjalv. Men det gick saklart jattebra! Hon ar sa duktig min sambo ;) <3
Vi har aven under veckan fatt sallskap utav Faustin har pa AH. Han kommer fran en annan del utav Uganda, dock kanns han mer som en Europe och jag maste saga att ibland beter han sig mycket mer turistigt an mig och Lisa... haha Det ar jattekul att han ar har och han alskar att leka med barnen och att hjalpa till.
Vi har ocksa for forsta gangen (ackligt nog haha) sedan vi kom hit storstadat vart rum! Och inte nog med det sa har vi ocksa moblerat om! Inte illa va ;)
I tisdags fick vi aven uppleva hur det ar att i sommarklanning och flipflops ga hem i ett riktigt afrikanskt ovader. Eftersom att regnskurarna har inte halle i sig sa lange kommer det istallet otroligt mycket vatten pa en och samma gang! Det askade, blixtrade och blaste fruktansvart mycket och Lisa och jag var heeelt genomfrusna nar vi kom hem.
Forra helgen spenderades inne i stan som vanligt med bade nya och gamla vanner. Under dessa stunder kanns allt perfekt. Vi mar sa bra och de stunder da vi saknar svenska saker och personer kanns sa otroligt langt borta. Och tanken pa att vi maste lamna detta underbara land och dessa fantastiska manniskor kanns rent ut sagt forj-vlig!
Pa sondag har vi varit har i 45 dagar och har precis 45 dagar kvar, halvtid helt enkelt! Var helg kommer till storsta del att spenderas har pa AH eftersom att vollis Serena ska aka vidare till Sydafrika. Det kommer bli en stor avskedsfest for henne pa lordag!
Ta hand om varandra dar hemma! Puss och kram <3
Lisa BBY & SofieSunshine
ANOTHER HOPE <3
Anisha <3
Kommentarer
Postat av: Karin
Sofia, jag blir helt glad när jag läser dina blogginlägg. Ni är så fantastiskt bra. Så du vet det.
Även om jag kommer ha ett sjå med att ännu en person i min omgivning bara kommer att prata om Afrika i framtiden :P
Postat av: krissi
när man kollar på korten ni lagt in så ser man verkligen glädjen fast vissa av dom är så sjuka.. :) de vet verkligen hur man lever... de lever som att imorgon skulle vara den sista... :)
ni gör ett otroligt bra jobb tjejer <3
Postat av: Mamma Ulla
Vackra bilder som du har tagit och fin text till.Barnen är jätte söta.Roligt att ni trivs.Längtar efter dig.
Puss och Kram.
Postat av: ylva
åh tack så mycket!<3 har haft problem med internet så har inte kunnat följa er blogg :( Sofia! jag hörde att du fått malaria! tur att du är bättre nu iaf, är läkarna där nere bra? här hemma är det sig likt. Vi var o fika hos Mona för nån vecka sen, supermysigt.
Ha det bäst! Puss!
Trackback
