Dag 81
Den senaste veckan har bestatt av storhandling pa Shoprite (som nu ar juldekorerat och spelar julmusik), utgang pa De Posh och Ange Noir med Harriet och Hassan, julklappskop, en liten titt pa en konsert med lokala artister, mys med sotaste 6manadersbebisen, skratt i timmar bade med och at Henry haha, tittande pa svenska tvserier pa sega datorer, krangel pa Kabalagala polisstation och annat, tyvarr alldeles for lite sol och bad...
Igar var det forsta advent och vi kan val erkanna att julstamningen inte ar den storsta trots dekorationerna pa Shoprite, haha. Istallet for att tanda ljus och ata pepparkakor akte vi till en stor och fin strand full med manniskor och hogspelad musik i Entebbe med Micheal och Steve. Bad, volleybollspel och kamelridning var i full gang. Da solen gatt ner och stjarnorna fyllt upp himlen blev stranden till ett dansgolv, sa himla harligt och tanken pa att vi om lite mer an en vecka bara ar tillbaka i Sverige igen kandes langt i fran rolig.
Tillbaka i Sverige efter 3 manader, 3manader som kanns som 6 eller nagot. Att ga runt pa Strangnas tysta gator igen kommer kannas riktigt konstigt. Kommer kannas konstigt att inte langre varje morgon vakna upp i ett hus fullt med manniskor och djur och satta pa EastAfricaTv det forsta vi gor, konstigt att inte satta oss utanfor huset varje kvall och njuta av utsikten over staden och alla tanda lampor, varat egna NY.
Konstigt att inte ha sma barn runtomkring som ropar "Aunty Lisa, you see!" eller "Aunty Sofia, this one is beating me!" 30 ganger om dagen. Konstigt att inte langre ha en liten plutt sovandes eller gratandes i famnen. Tomt, kommer det kannas helt enkelt.
Att komma hem till familj och vanner igen kanns saklart underbart men att lamna allt har... Det ar sa mycket mer an ord kan beskriva.
♥
Igar var det forsta advent och vi kan val erkanna att julstamningen inte ar den storsta trots dekorationerna pa Shoprite, haha. Istallet for att tanda ljus och ata pepparkakor akte vi till en stor och fin strand full med manniskor och hogspelad musik i Entebbe med Micheal och Steve. Bad, volleybollspel och kamelridning var i full gang. Da solen gatt ner och stjarnorna fyllt upp himlen blev stranden till ett dansgolv, sa himla harligt och tanken pa att vi om lite mer an en vecka bara ar tillbaka i Sverige igen kandes langt i fran rolig.
Tillbaka i Sverige efter 3 manader, 3manader som kanns som 6 eller nagot. Att ga runt pa Strangnas tysta gator igen kommer kannas riktigt konstigt. Kommer kannas konstigt att inte langre varje morgon vakna upp i ett hus fullt med manniskor och djur och satta pa EastAfricaTv det forsta vi gor, konstigt att inte satta oss utanfor huset varje kvall och njuta av utsikten over staden och alla tanda lampor, varat egna NY.
Konstigt att inte ha sma barn runtomkring som ropar "Aunty Lisa, you see!" eller "Aunty Sofia, this one is beating me!" 30 ganger om dagen. Konstigt att inte langre ha en liten plutt sovandes eller gratandes i famnen. Tomt, kommer det kannas helt enkelt.
Att komma hem till familj och vanner igen kanns saklart underbart men att lamna allt har... Det ar sa mycket mer an ord kan beskriva.
♥
82,2 %
Mandag den 22 november 2010. Dag nr 74 utav 90 har nere i Uganda. Vilket innebar att over 82,2 procent utav var resa har avverkats.
Idag var var tanke att vi skulle aka och bada. Men vadret var inte det basta, var ar solen nar man verkligen vill att den ska vara dar liksom... Vi akte och kakade lunch istallet. Val hemma igen marker Lisa att nagon har tagit hennes mobil som hon haft i sin vaska. Vi kan inte forsta hur detta kunde ske, da vi hela tiden kramat vara vaskor stenhart, javla taxipark. Vi blir bara sa arga och besvikna. Varfor forstar inte folk att vi ar i deras land for att gora gott...
Idag var var tanke att vi skulle aka och bada. Men vadret var inte det basta, var ar solen nar man verkligen vill att den ska vara dar liksom... Vi akte och kakade lunch istallet. Val hemma igen marker Lisa att nagon har tagit hennes mobil som hon haft i sin vaska. Vi kan inte forsta hur detta kunde ske, da vi hela tiden kramat vara vaskor stenhart, javla taxipark. Vi blir bara sa arga och besvikna. Varfor forstar inte folk att vi ar i deras land for att gora gott...
HELGEN
I fredags tog vi vara packade resvaskor, lamnade Another Hope och Nansana for att spendera vara sista veckor i det har underbara landet inne i stan.
Kvallen borjade med en mysig middag pa Cafe Javas och slutade med en hel del dans och trevligt sallskap pa ett riktigt nice stalle.
Lordagen spenderades i huset, massa mys med kattungarna och vi var helt fast i en spansk dubbad b-serie som gick pa tv innan vi gav oss ut pa aventyr. Kvallen blev dock inte alls som vi hade tankt oss...
Det kanns verkligen overkligt nu efterat, men vi blev forfoljda och ranade. Tre killar drog och slet i vara vaskor allt vad dom hade vilket resulterade i att Sofia drogs ner for en backe och ramlade ner i ett vattenhal da de forst inte fick av hennes vaska. P.g.a att det var manniskor runtomkring sa fick vi snabbt hjalp, som tur ar var dom ute efter vara vaskor och inte efter oss. Det dom fick med sig av varde var en kamera, full med videor och minnen harifran, och en mobil forstordes. Kanns saklart jattetrakigt men vi bada mar bra vilket ar det viktigaste.
Sondagen blev lugn da vi ej kande for att rora oss ute men vi hade en mysig dag anda, dessutom har vi nu efter 2,5 manad antligen hittat en affar som saljer losgodis haha!
Hoppas allt ar bra dar hemma med, see you soon!
Kvallen borjade med en mysig middag pa Cafe Javas och slutade med en hel del dans och trevligt sallskap pa ett riktigt nice stalle.
Lordagen spenderades i huset, massa mys med kattungarna och vi var helt fast i en spansk dubbad b-serie som gick pa tv innan vi gav oss ut pa aventyr. Kvallen blev dock inte alls som vi hade tankt oss...
Det kanns verkligen overkligt nu efterat, men vi blev forfoljda och ranade. Tre killar drog och slet i vara vaskor allt vad dom hade vilket resulterade i att Sofia drogs ner for en backe och ramlade ner i ett vattenhal da de forst inte fick av hennes vaska. P.g.a att det var manniskor runtomkring sa fick vi snabbt hjalp, som tur ar var dom ute efter vara vaskor och inte efter oss. Det dom fick med sig av varde var en kamera, full med videor och minnen harifran, och en mobil forstordes. Kanns saklart jattetrakigt men vi bada mar bra vilket ar det viktigaste.
Sondagen blev lugn da vi ej kande for att rora oss ute men vi hade en mysig dag anda, dessutom har vi nu efter 2,5 manad antligen hittat en affar som saljer losgodis haha!
Hoppas allt ar bra dar hemma med, see you soon!
Vara alskade smastjarnor
Mercy Gift Sandrah Joseph Anisha Linda Bridget (Enoch fattas)
Little Stars Nursery & Daycare
En sista tvatt och annu mer gladje
Pa formiddagen fyllde vi baljorna med vatten for att tvatta alla vara klader en sista gang innan vi pa fredag flyttar ut. 2,5 timmar senare nar allt var tvattat och upphangt pa tvattlinorna kande jag lattnaden over att det var klart och gick in pa rummet for att fixa lite.
Helt plotsligt hor jag en duns och Sofia som ropar mitt namn sa jag gar ut igen och ser da hur tvattlinorna har gatt av och alla nytvattade klader ligger pa den smutsiga marken.
Irritation var det minsta jag kande, men jag plockade in kladerna som lyckats halla sig rena och da staller sig Bjornen (aka. Aunty Jennifer, den stora kvinnan som skoter matlagning och tvatt) pa en stol hogst upp pa trappan for att knyta om tvattlinorna dar ute. Jag hor hur hon fragar Sofia om de sitter for hogt upp och hur Sofia forsoker halla sig for skratt sa jag gar ut och tittar och kan inte sluta skratta nar jag ser tvattlinorna 3 meter ovanfor marken. Hur tankte hon dar liksom, haha. Bjornen kommer vi verkligen aldrig glomma, alla ganger hon fatt oss skratta genom allt det sjuka hon sager och gor...
Efter tvatten var det dags att hamta barnen fran skolan som vanligt men idag bestamde vi oss for att forst stanna till vid ett litet hus vi alltid rundar innan vi kommer fram till skolan. Ett litet hus dar det varje morgon star en sliten kvinna utanfor och forbereder mat hon ska salja och hennes lilla son och dotter som hjalper till med att skala potatis och annat. Flickan med sitt ruffsiga har och sina smutsiga klader ler alltid stort och vinkar nar vi gar forbi. Hon ar i samma alder som vara barn fran AH och hon borde vara en av dom, ikladd sin skoluniform pa vag till skolan, men det ar hon inte.
Idag gjorde vi mer an bara vinka tillbaka till flickan, vi gav henne en pase med tshirts, linnen och lite annat. Oavsett storleken pa kladerna sa vet vi att dom kommer komma till anvandning mer an vad dom gjort for oss. Gladjen i mammans ogon och det stora leendet pa flickans lappar ar ett sakert bevis for det.
Helt plotsligt hor jag en duns och Sofia som ropar mitt namn sa jag gar ut igen och ser da hur tvattlinorna har gatt av och alla nytvattade klader ligger pa den smutsiga marken.
Irritation var det minsta jag kande, men jag plockade in kladerna som lyckats halla sig rena och da staller sig Bjornen (aka. Aunty Jennifer, den stora kvinnan som skoter matlagning och tvatt) pa en stol hogst upp pa trappan for att knyta om tvattlinorna dar ute. Jag hor hur hon fragar Sofia om de sitter for hogt upp och hur Sofia forsoker halla sig for skratt sa jag gar ut och tittar och kan inte sluta skratta nar jag ser tvattlinorna 3 meter ovanfor marken. Hur tankte hon dar liksom, haha. Bjornen kommer vi verkligen aldrig glomma, alla ganger hon fatt oss skratta genom allt det sjuka hon sager och gor...
Efter tvatten var det dags att hamta barnen fran skolan som vanligt men idag bestamde vi oss for att forst stanna till vid ett litet hus vi alltid rundar innan vi kommer fram till skolan. Ett litet hus dar det varje morgon star en sliten kvinna utanfor och forbereder mat hon ska salja och hennes lilla son och dotter som hjalper till med att skala potatis och annat. Flickan med sitt ruffsiga har och sina smutsiga klader ler alltid stort och vinkar nar vi gar forbi. Hon ar i samma alder som vara barn fran AH och hon borde vara en av dom, ikladd sin skoluniform pa vag till skolan, men det ar hon inte.
Idag gjorde vi mer an bara vinka tillbaka till flickan, vi gav henne en pase med tshirts, linnen och lite annat. Oavsett storleken pa kladerna sa vet vi att dom kommer komma till anvandning mer an vad dom gjort for oss. Gladjen i mammans ogon och det stora leendet pa flickans lappar ar ett sakert bevis for det.
Dagar fyllda med gladje
Tidigare idag efter att vi hamtat smattingarna fran skolan tog vi med oss Bridget 5 och Mercy 6 in till stan som vi i lordags gjorde med Linda och Sandrah, bada 5 ar gamla. Vi tog med dom till vara favoritstallen Nakumatt och Garden City.
Forvantansfulla sitter vi langst bak i den tranga taxibussen (dar de alltid lyckas tranga in tva eller tre personer for mycket) med ett varsitt barn i knat som med stora ogon tittar ut genom fonstrena och kommenterar nagot till varandra pa luganda da och da. Skillnaden att komma fran Nansana in till stan i Kampala ar stor och det marks pa flickorna da vi kliver av taxin att de inte ar vana vid nagot annat an de sma butikerna langs de leriga och sandiga vagarna dar hemma i Nansana.
Just idag ar det mer folk och ljud an vanligt och vi konstaterar snabbt att det ar en stor kampanj pa gang infor valet. Det spelas hog musik, det ar fullt med manniskor over gatorna sa langt ogat nar och folk blaser i lurar och trummar. Overallt sitter aven planscher pa kandidaterna till det kommande presidentvalet.
Vi tranger oss igenom folkmassan och haller flickorna hart i handen, Sandrah som helst plotsligt verkligen behover su-su och Linda som fatt skavsar av de for sma skorna. Efter en lang promenad genom stan ar vi framme och det forsta vi gor ar att lata barnen leka i lekparken, aka rutschkana och klattra i klatterstallningen. En san liten sak som att ta sig over hangbron i lekparken ar nagot helt nytt for dom, Linda utstralar bade radsla och gladje nar hon ska ta sig over den och fragar med ett litet leende om hon kommer ramla.
Nar hungerna tar plats i vara magar gar vi ner till forsta vaningen och UHCHUMI, den stora affaren som har allt fran mobiltelefoner och harforlangningar till mobler och framforallt mat. Vi koper lite smatt och gott som flickorna ar sugna pa och satter oss sedan ute med var lilla picknick. Efter manga studs i hoppborgen och nagra varv i rulltrapporna och i hissen som barnen tidigare aldrig akt i eller ens sett, sa ar vi alla trotta, speciellt smatjejerna sa vi gar ner mot stora vagen i den stekiga solen for att ta en taxi till den galna taxiparken dar vi sedan maste byta till en som tar oss tillbaka till Nansana och Another Hope.
Val sittandes i taxin mot Nansana med Sandrah som trott lutar sig mot mig ar kanslorna starka inom mig. Vilken gladje vi idag gett dessa barn bara genom att ta dom utanfor grinden pa barnhemmet. Gladje att fa leka i en lekpark, gladje att fa ata pommes med ketchup och dricka lask. Denna gladje ar otroligt stor for dessa barn, medan den dar hemma i Sverige ar vardagsmat for nastan alla.
Har i Kampala ser vi manga barn med fina, hela, rena klader och med fargglada parlor i de flatade haren, manga barn som gar till skolan i sina skoluniformer, manga barn som far leka i lekparker och bara vara vad dom ar, barn. Men vi ser ocksa otroligt manga barn varenda dag som ar raka motsatsen. Barn med endast en halig och smutsig troja pa sig som barfota springer pa den roda sanden och skrattandes leker med pinnar och bildack.
Samtidigt som det skar i hjartat att med egna ogon verkligen fa se och uppleva hur orattvis varlden ar sa ar det ocksa fantastiskt att se hur gladjen for sa lite ar sa stor.
Gladje, dagen i lordags och aven dagen idag var verkligen full av det och tva dagar jag alltid kommer minnas med ett leende. Att tanka tillbaka pa allt jag och Sofia varit med om sen vi kom hit den 10e september efter en minst sagt kranglig och jobbig flygresa fyller hela mig med varme, tacksamhet och stolthet. Varme och tacksamhet over att jag fatt uppleva nagot sa underbart, nagot jag kommer bara med mig under resten av mitt liv. Stolthet over att vi tog tag i varan drom. Vi kampade for att den skulle bli verklighet och nu ar vi har. Har i Uganda med endast tre veckor kvar. Tre veckor som jag av erfarenhet vet kommer bjuda pa det vi minst anar men framforallt pa den dar harliga gladjen som ar storre an allt annat!
Forvantansfulla sitter vi langst bak i den tranga taxibussen (dar de alltid lyckas tranga in tva eller tre personer for mycket) med ett varsitt barn i knat som med stora ogon tittar ut genom fonstrena och kommenterar nagot till varandra pa luganda da och da. Skillnaden att komma fran Nansana in till stan i Kampala ar stor och det marks pa flickorna da vi kliver av taxin att de inte ar vana vid nagot annat an de sma butikerna langs de leriga och sandiga vagarna dar hemma i Nansana.
Just idag ar det mer folk och ljud an vanligt och vi konstaterar snabbt att det ar en stor kampanj pa gang infor valet. Det spelas hog musik, det ar fullt med manniskor over gatorna sa langt ogat nar och folk blaser i lurar och trummar. Overallt sitter aven planscher pa kandidaterna till det kommande presidentvalet.
Vi tranger oss igenom folkmassan och haller flickorna hart i handen, Sandrah som helst plotsligt verkligen behover su-su och Linda som fatt skavsar av de for sma skorna. Efter en lang promenad genom stan ar vi framme och det forsta vi gor ar att lata barnen leka i lekparken, aka rutschkana och klattra i klatterstallningen. En san liten sak som att ta sig over hangbron i lekparken ar nagot helt nytt for dom, Linda utstralar bade radsla och gladje nar hon ska ta sig over den och fragar med ett litet leende om hon kommer ramla.
Nar hungerna tar plats i vara magar gar vi ner till forsta vaningen och UHCHUMI, den stora affaren som har allt fran mobiltelefoner och harforlangningar till mobler och framforallt mat. Vi koper lite smatt och gott som flickorna ar sugna pa och satter oss sedan ute med var lilla picknick. Efter manga studs i hoppborgen och nagra varv i rulltrapporna och i hissen som barnen tidigare aldrig akt i eller ens sett, sa ar vi alla trotta, speciellt smatjejerna sa vi gar ner mot stora vagen i den stekiga solen for att ta en taxi till den galna taxiparken dar vi sedan maste byta till en som tar oss tillbaka till Nansana och Another Hope.
Val sittandes i taxin mot Nansana med Sandrah som trott lutar sig mot mig ar kanslorna starka inom mig. Vilken gladje vi idag gett dessa barn bara genom att ta dom utanfor grinden pa barnhemmet. Gladje att fa leka i en lekpark, gladje att fa ata pommes med ketchup och dricka lask. Denna gladje ar otroligt stor for dessa barn, medan den dar hemma i Sverige ar vardagsmat for nastan alla.
Har i Kampala ser vi manga barn med fina, hela, rena klader och med fargglada parlor i de flatade haren, manga barn som gar till skolan i sina skoluniformer, manga barn som far leka i lekparker och bara vara vad dom ar, barn. Men vi ser ocksa otroligt manga barn varenda dag som ar raka motsatsen. Barn med endast en halig och smutsig troja pa sig som barfota springer pa den roda sanden och skrattandes leker med pinnar och bildack.
Samtidigt som det skar i hjartat att med egna ogon verkligen fa se och uppleva hur orattvis varlden ar sa ar det ocksa fantastiskt att se hur gladjen for sa lite ar sa stor.
Gladje, dagen i lordags och aven dagen idag var verkligen full av det och tva dagar jag alltid kommer minnas med ett leende. Att tanka tillbaka pa allt jag och Sofia varit med om sen vi kom hit den 10e september efter en minst sagt kranglig och jobbig flygresa fyller hela mig med varme, tacksamhet och stolthet. Varme och tacksamhet over att jag fatt uppleva nagot sa underbart, nagot jag kommer bara med mig under resten av mitt liv. Stolthet over att vi tog tag i varan drom. Vi kampade for att den skulle bli verklighet och nu ar vi har. Har i Uganda med endast tre veckor kvar. Tre veckor som jag av erfarenhet vet kommer bjuda pa det vi minst anar men framforallt pa den dar harliga gladjen som ar storre an allt annat!
DAG 66
Lordag idag och redan dag 66! Veckan har bjudit pa det mesta so vanligt. I torsdags hade vi 50 grader, helt galet! Hur kanns det dar hemma i kylan?! Lisa och jag svalkade oss med att bada i balja som vanligt och jag kan lova att det behovde drickas en hel den applejuice for att halla sig vid liv ;)
En ny volontar Carloline fran Norge har kommit. Jattetrevligt och kul, toppen att vi kan prata svenska ocksa! Vi vantar aven pa Jeanette fran England.
Nasta vecka gor jag och Lisa var sista vecka har pa Another Hope. Det har varit tio helt fantastiska veckor med mycket gladje, skratt, lek och mys. Det har varit otroligt laraorikt och ett verkligt minne for livet. Men det har aven varit dagar med allvarliga och svara situationer som vi har forsokt hantera pa basta satt. Vi har bidragit med sa mycket vi bara kunnat och orkat. Vi hoppas att vi har gjort ett avtryck och att framtiden for dessa underbara barn har pa Another Hope kommer bli annu battre och tryggare. Vi lamnar nu over vart ansvar och vara uppgifter till tjejer med nya krafter och vi hoppas att de ar forberedda pa att vakna innan sex varje morgon! ;)
Lisa och jag ska dessa fa valraknade dagar som aterstar utav vara tre manader bara njuta. Njuta och forsoka inse att var tid i denna dromvarld snart ar over, gone, finito... Detta underbara land, Uganda The Pearl Of Africa. Och fantastiska Kampal, forlat men jag finner inga ord, jag kan inte forklara, klarar inte av att beskriva kanslorna som den staden alltid bjuder, tararna rinner nu och skarmen blir suddig...
Maste sluta, detta kan inte vara nyttigt...
En ny volontar Carloline fran Norge har kommit. Jattetrevligt och kul, toppen att vi kan prata svenska ocksa! Vi vantar aven pa Jeanette fran England.
Nasta vecka gor jag och Lisa var sista vecka har pa Another Hope. Det har varit tio helt fantastiska veckor med mycket gladje, skratt, lek och mys. Det har varit otroligt laraorikt och ett verkligt minne for livet. Men det har aven varit dagar med allvarliga och svara situationer som vi har forsokt hantera pa basta satt. Vi har bidragit med sa mycket vi bara kunnat och orkat. Vi hoppas att vi har gjort ett avtryck och att framtiden for dessa underbara barn har pa Another Hope kommer bli annu battre och tryggare. Vi lamnar nu over vart ansvar och vara uppgifter till tjejer med nya krafter och vi hoppas att de ar forberedda pa att vakna innan sex varje morgon! ;)
Lisa och jag ska dessa fa valraknade dagar som aterstar utav vara tre manader bara njuta. Njuta och forsoka inse att var tid i denna dromvarld snart ar over, gone, finito... Detta underbara land, Uganda The Pearl Of Africa. Och fantastiska Kampal, forlat men jag finner inga ord, jag kan inte forklara, klarar inte av att beskriva kanslorna som den staden alltid bjuder, tararna rinner nu och skarmen blir suddig...
Maste sluta, detta kan inte vara nyttigt...
Fredag 5/11
Om ni undrar vad som serveras pa Another Hope sa ska ni nu fa veta.. Det ar traditionell mat har i Uganda och ocksa en utav anledningarna till att vi alltid langtar till den kommande helgen. Pa helgerna ater vi allt fran hamburgare och pizza till pasta och kottratter, alltsa mat som smakar som hemma.
Pa vardagarna da vi jobbar pa barnhemmet ar det denna mat som galler..
MANDAG: En brodskiva till frukost, pocho (majsmjol blandat med vatten) och bonor till lunch, bonor och ris till middag.
TISDAG: En chapatti till frukost, sotpotatis och artor till lunch, ris och artor till middag.
ONSDAG: Ett agg till frukost, bananmos och en lila jordnotssas till lunch, ris och kott till middag med farsk ananas till efterratt = favoritdagen!
TORSDAG: En brodskiva till frukost, pocho och bonor till lunch, sotpotatis och bonor till middag.
FREDAG: Tva minibananer till frukost, ris och artor till lunch, tva chapatti och bonor till middag.
Nagra av dagarna ater vi oss istallet matta pa det vi kan kopa i de sma butikerna overallt eller i nagot utav de tva narmsta Supermarketbutikerna. Popcornpasar for 31 ore styck, 10st minibananer for lite mer an 1 krona, apelsiner/klementiner aven dom for 31 ore styck och brod med sylt pa ar nagra av favoriterna nu nar vi trottnat ganska rejalt pa sa kallade Rolex, alltsa chapatti med stekt agg.
Pa tal om nagot helt annat sa ar det nu som rubriken sager fredag igen. I vanliga fall ar vi pa barnhemmet pa fredagar men just idag bestamde vi oss for att pa eftermiddagen dra oss in mot stan. Pa formiddagen hade vi ett litet mote med overvakaren fran Kids World Wide som kommit hit fran USA, var mycket positivt och intressant att fa prata med henne.
Att jobba och umgas med barn varje dag ar underbart men det tar verkligen pa krafterna. Denna vecka har aven varit lite speciell da vi bade fatt uppleva hur det ar att vakna upp mitt i natten av att en bodaboda forare blir ranad och slagen med en hammare precis utanfor barnhemmet, uppleva hur det ar att duscha med hjalp av vatten ur en balja (haha) och aven fatt se hur det gar nar en liten pojke ater alldeles for mycket tarta... Inga detaljer om det kanske men nu ser vi iallafall fram emot en lugn och skon helg med sol och bad, bio och framforallt GOD MAT. =) Ja, vi erkanner att vi blivit besatta av mat, haha.
Nu befinner vi oss iallafall pa ett internetcafe och ska snart aka till Tonys hus, se pa film och ata lite gott. Imorrn vantar forhoppningsvis en solig dag med bad och bio. =)
Karlek fran oss och grattis i forskott till varldens mest saknade Sejla som fyller 19 imorrn, hoppas du far en underbar dag! <3
Pa vardagarna da vi jobbar pa barnhemmet ar det denna mat som galler..
MANDAG: En brodskiva till frukost, pocho (majsmjol blandat med vatten) och bonor till lunch, bonor och ris till middag.
TISDAG: En chapatti till frukost, sotpotatis och artor till lunch, ris och artor till middag.
ONSDAG: Ett agg till frukost, bananmos och en lila jordnotssas till lunch, ris och kott till middag med farsk ananas till efterratt = favoritdagen!
TORSDAG: En brodskiva till frukost, pocho och bonor till lunch, sotpotatis och bonor till middag.
FREDAG: Tva minibananer till frukost, ris och artor till lunch, tva chapatti och bonor till middag.
Nagra av dagarna ater vi oss istallet matta pa det vi kan kopa i de sma butikerna overallt eller i nagot utav de tva narmsta Supermarketbutikerna. Popcornpasar for 31 ore styck, 10st minibananer for lite mer an 1 krona, apelsiner/klementiner aven dom for 31 ore styck och brod med sylt pa ar nagra av favoriterna nu nar vi trottnat ganska rejalt pa sa kallade Rolex, alltsa chapatti med stekt agg.
Pa tal om nagot helt annat sa ar det nu som rubriken sager fredag igen. I vanliga fall ar vi pa barnhemmet pa fredagar men just idag bestamde vi oss for att pa eftermiddagen dra oss in mot stan. Pa formiddagen hade vi ett litet mote med overvakaren fran Kids World Wide som kommit hit fran USA, var mycket positivt och intressant att fa prata med henne.
Att jobba och umgas med barn varje dag ar underbart men det tar verkligen pa krafterna. Denna vecka har aven varit lite speciell da vi bade fatt uppleva hur det ar att vakna upp mitt i natten av att en bodaboda forare blir ranad och slagen med en hammare precis utanfor barnhemmet, uppleva hur det ar att duscha med hjalp av vatten ur en balja (haha) och aven fatt se hur det gar nar en liten pojke ater alldeles for mycket tarta... Inga detaljer om det kanske men nu ser vi iallafall fram emot en lugn och skon helg med sol och bad, bio och framforallt GOD MAT. =) Ja, vi erkanner att vi blivit besatta av mat, haha.
Nu befinner vi oss iallafall pa ett internetcafe och ska snart aka till Tonys hus, se pa film och ata lite gott. Imorrn vantar forhoppningsvis en solig dag med bad och bio. =)
Karlek fran oss och grattis i forskott till varldens mest saknade Sejla som fyller 19 imorrn, hoppas du far en underbar dag! <3
Dagarna rullar pa...
Det ar redan november och vi har nu endast 35 dagar kvar. 35 dagar av sega vardagsrutiner, 35 dagar av extrem langtan efter svensk mat och 35 dagar fyllda av de dar underbara, magiska och svarbeskrivna stunderna som vi alskar sa mycket...
Forutom alla mysiga stunder med vara sota och livfyllda barn sa ar vara helger nagot utav det som vi uppskattar mest har nere. Att luta bak satet och veva ner rutorna i Tonys stora bil och bara titta ut medan musiken strommar ut ur hogtalarna ar en av vara favoritsysslor. Vi har fatt fragan vad vi kollar pa egentligen, men det gar ju inte att beskriva. Att bara fa rora sig ute och se allting som finns runtomkring ar en sa speciell kansla. Att fa uppleva det som verkligen ar Afrika, det ar det basta.
Denna helg borjade som sa manga andra med en fika pa Cafe Javas och nagra rundor i kopcentrena innan Tony hamtade upp oss. Den har helgen var aven Faustin fran AH med oss. Kvallen borjade med en god middag och fotboll, fortsatte pa basta De Posh Bar och avslutades med godis och chips fran favoriten Nakumatt. Pa tal om De Posh sa fick vi i lordags reda pa att det ligger pa exakt samma gata som den etiopiska restaurangen dar en av bombningarna skedde tidigare i ar. Den dar gatan ar fylld med restauranger, affarer och bar efter bar. Fylld med manniskor och musik, bilar och boda bodas. Den dar gatan gar vi pa nastan varje helg, och pa den dar gatan, dar hande det. Sakerheten ar dock otroligt stor nu efter handelsen sa det kanns inte alls sa laskigt som det kanske later.
Sondagen spenderade vi lite har och dar med Micheal och Faustin, vart att namna ar den mysiga grekiska restaurangen dar Sofia och jag at lunch. For en stund kandes det nastan som att vi var i Grekland och inte i Uganda, haha. Underbar mat och jattetrevlig personal, det gillar vi. Innan vi akte tillbaka till AH i sondags kvall spenderade vi nagra timmar hemma hos Sheila, Herrbert och barnen. Vi lag i sofforna och tittade pa en bra film, nagot vi verkligen saknat att gora. Sofia och jag gick ocksa en promenad runt omradet i den skona kvallssolen och sag bade det ena och det andra. Det ar verkligen liv och rorelse overallt, finns knappt en tom gata sa det var lika kul och spannande som alltid!
Ja, forutom vara forkylningar sa mar vi bada bra nu och livet pa Another Hope ar som vanligt igen nu nar de fyra aldsta tjejerna ar tillbaka. Vi kan ocksa med gladje meddela att Ruth aker till USA pa fredag och kommer inte tillbaka foran vi har lamnat Another Hope och Uganda. Kanns mycket bra. Nagot annat bra ar att vi nu kommit i kontakt med organisationen som stodjer det har barnhemmet och det kommer troligtvis en person darifran nagon gang under denna manad och besoker Another Hope.
Det var allt fran oss just nu. Om ett tag ska vi hamta barnen fran skolan och ikvall ska lilla Gift och Anisha som fyllt ar firas. =)
Puss och kram, och ta hand om er sa ses vi snart!
Forutom alla mysiga stunder med vara sota och livfyllda barn sa ar vara helger nagot utav det som vi uppskattar mest har nere. Att luta bak satet och veva ner rutorna i Tonys stora bil och bara titta ut medan musiken strommar ut ur hogtalarna ar en av vara favoritsysslor. Vi har fatt fragan vad vi kollar pa egentligen, men det gar ju inte att beskriva. Att bara fa rora sig ute och se allting som finns runtomkring ar en sa speciell kansla. Att fa uppleva det som verkligen ar Afrika, det ar det basta.
Denna helg borjade som sa manga andra med en fika pa Cafe Javas och nagra rundor i kopcentrena innan Tony hamtade upp oss. Den har helgen var aven Faustin fran AH med oss. Kvallen borjade med en god middag och fotboll, fortsatte pa basta De Posh Bar och avslutades med godis och chips fran favoriten Nakumatt. Pa tal om De Posh sa fick vi i lordags reda pa att det ligger pa exakt samma gata som den etiopiska restaurangen dar en av bombningarna skedde tidigare i ar. Den dar gatan ar fylld med restauranger, affarer och bar efter bar. Fylld med manniskor och musik, bilar och boda bodas. Den dar gatan gar vi pa nastan varje helg, och pa den dar gatan, dar hande det. Sakerheten ar dock otroligt stor nu efter handelsen sa det kanns inte alls sa laskigt som det kanske later.
Sondagen spenderade vi lite har och dar med Micheal och Faustin, vart att namna ar den mysiga grekiska restaurangen dar Sofia och jag at lunch. For en stund kandes det nastan som att vi var i Grekland och inte i Uganda, haha. Underbar mat och jattetrevlig personal, det gillar vi. Innan vi akte tillbaka till AH i sondags kvall spenderade vi nagra timmar hemma hos Sheila, Herrbert och barnen. Vi lag i sofforna och tittade pa en bra film, nagot vi verkligen saknat att gora. Sofia och jag gick ocksa en promenad runt omradet i den skona kvallssolen och sag bade det ena och det andra. Det ar verkligen liv och rorelse overallt, finns knappt en tom gata sa det var lika kul och spannande som alltid!
Ja, forutom vara forkylningar sa mar vi bada bra nu och livet pa Another Hope ar som vanligt igen nu nar de fyra aldsta tjejerna ar tillbaka. Vi kan ocksa med gladje meddela att Ruth aker till USA pa fredag och kommer inte tillbaka foran vi har lamnat Another Hope och Uganda. Kanns mycket bra. Nagot annat bra ar att vi nu kommit i kontakt med organisationen som stodjer det har barnhemmet och det kommer troligtvis en person darifran nagon gang under denna manad och besoker Another Hope.
Det var allt fran oss just nu. Om ett tag ska vi hamta barnen fran skolan och ikvall ska lilla Gift och Anisha som fyllt ar firas. =)
Puss och kram, och ta hand om er sa ses vi snart!
besok http://www.mamalandsafaris.com/
besok http://www.mamalandsafaris.com/
