DAG 49 <3
Hej hej halla bloggen!
Kan erkanna att jag har agnat en lang stund utav denna morgon at att Bild-Googla (!) mat! Hur hungrig ar man inte da pa en skala, eller hungrig och hungrig men suget efter svensk mat ar sa otroligt stort att jag nastan blir tarogd!
Jag har aterhamtat mig val efter mitt insjuknande i Malaria. Ingenting jag rekommenderar kan jag saga, man mar valdigt daligt och kanner sig allmant konstig. Men nu skiner jag som en sol igen som en van sa :)
Pa vart forra inlagg fick vi manga reaktioner och vi ar tacksammma for alla mail och kommentarer med rad, tips, tankar och stod. Tack! Vi har nu kontaktat den stora organisationen. Vi vantar spant pa mailsvar for att sedan kunna fundera och agera utifran det.
Nu vantas ett aterbesok hos lakaren for mig och sedan ska vi kila och hamta vara sma gullisar pa skolan. Ta hand om varandra dar hemma!
puss o kram <3 sofia
Kan erkanna att jag har agnat en lang stund utav denna morgon at att Bild-Googla (!) mat! Hur hungrig ar man inte da pa en skala, eller hungrig och hungrig men suget efter svensk mat ar sa otroligt stort att jag nastan blir tarogd!
Jag har aterhamtat mig val efter mitt insjuknande i Malaria. Ingenting jag rekommenderar kan jag saga, man mar valdigt daligt och kanner sig allmant konstig. Men nu skiner jag som en sol igen som en van sa :)
Pa vart forra inlagg fick vi manga reaktioner och vi ar tacksammma for alla mail och kommentarer med rad, tips, tankar och stod. Tack! Vi har nu kontaktat den stora organisationen. Vi vantar spant pa mailsvar for att sedan kunna fundera och agera utifran det.
Nu vantas ett aterbesok hos lakaren for mig och sedan ska vi kila och hamta vara sma gullisar pa skolan. Ta hand om varandra dar hemma!
puss o kram <3 sofia
Finns ingen passande rubrik..
I torsdags var alla pa Another Hope hemma fran skolan forutom smattingarna som Sofia och jag tog till skolan pa morgonen. Anledningen till att alla andra var hemma var p.g.a att Ruth hade kallat till ett mote, ett mote dar hon ville ha reda pa om nagon varit olydig och aven framfora sina egna klagomal pa barnen.
Helt plotsligt ser jag hur Ruth reser sig upp och gar in pa sitt kontor for att hamta nagot. Tillbaka kommer hon med en pinne och fyra av barnen, ingen over 12 ar, staller sig pa alla fyra framfor henne och framfor alla oss andra, redo att ta emot slagen.
Sofia och jag gick direkt bakom huset, vi ville inte se men vi horde slagen och jag kunde inte halla tararna borta. Efter motet var alla glada igen och skojade med varandra precis som vanligt, alla oavsett alder som nyss suttit pa golvet tysta och radda framfor Ruth. Det ar verkligen sjukt hur den otroligt mysiga och harliga stamningen pa AH som vi alskar forandras till sa kall och stel da hon ar i narheten.
Pa torsdagskvallen tittade barnen pa tv, de mellan 8 och 20 ar, vilket tydligen inte var tillatet och p.g.a det var de alla tvugna att stanna hemma fran skolan aven pa fredagen och vanta pa sitt straff. Nar Sofia och jag fick hora vad straffet for de fyra aldsta tjejerna (14-20 ar) var, blev vi otroligt chockade. De har nu blivit tvugna att packa sina sma vaskor och lamna Another Hope for en veckas tid och bege sig hem till sin familj eller nagon slakting. Hem till ett hem som de kommit hit, till barnhemmet, for att slippa leva i p.g.a olika anledningar. Detta leder nu ocksa till att dessa fyra tjejer missar over en vecka i skolan och flera viktiga prov. Allt p.g.a att de tittade pa tv...
De yngre (8-12) som aven dom tittat pa tv, straffades istallet inne pa Ruths kontor. Nar jag sag Jacky 10 sta utanfor kontoret och grata forstod jag att nagot var fel sa jag gick dit. I den oppna dorren in till kontoret stod tre barn under 3 ar och tittade in pa nar Diana 10 lag pa golvet och blev slagen av Ruth med samma pinne som dagen innan, flera harda slag. Nar Eric, en av Ruths medarbetare sag att jag stod dar stangde han dorren med ett litet leende pa lapparna.
Ut kommer Diana gratandes och in gar Hajjara 8. Efter det forsta slaget borjar hon storgrata och skrika, jag visste inte vad jag skulle gora. Det enda jag kande var ilskan och tararna som trangde sig pa. Jag oppnade dorren och gick in och fragade varfor hon slar barnen. Till svar fick jag att jag skulle komma pa ett mote om jag ville veta. Jag gick ut igen och smallde igen dorren efter mig. Bakom den fortsatte slagen och tillslut kom Hajjara utspringandes och tararna bara sprutade ur ogonen pa henne.
Bade Sofia och jag grat aven vi, helt chockade var vi saklart, och nar Ruth sag det sa hon till mig att sa lange hon inte bryter nagot sa gor hon det ratta men om allt detta ar for mycket for mig sa ar det okej om jag valjer att lamna Another Hope och slutar vara volontar dar...
Tro mig nar jag sager att jag mer an garna hade lamnat stallet direkt om det inte var for min karlek for dessa barn och ungdomar. Den far mig att stanna, helt utan tvekan!
lisa
Helt plotsligt ser jag hur Ruth reser sig upp och gar in pa sitt kontor for att hamta nagot. Tillbaka kommer hon med en pinne och fyra av barnen, ingen over 12 ar, staller sig pa alla fyra framfor henne och framfor alla oss andra, redo att ta emot slagen.
Sofia och jag gick direkt bakom huset, vi ville inte se men vi horde slagen och jag kunde inte halla tararna borta. Efter motet var alla glada igen och skojade med varandra precis som vanligt, alla oavsett alder som nyss suttit pa golvet tysta och radda framfor Ruth. Det ar verkligen sjukt hur den otroligt mysiga och harliga stamningen pa AH som vi alskar forandras till sa kall och stel da hon ar i narheten.
Pa torsdagskvallen tittade barnen pa tv, de mellan 8 och 20 ar, vilket tydligen inte var tillatet och p.g.a det var de alla tvugna att stanna hemma fran skolan aven pa fredagen och vanta pa sitt straff. Nar Sofia och jag fick hora vad straffet for de fyra aldsta tjejerna (14-20 ar) var, blev vi otroligt chockade. De har nu blivit tvugna att packa sina sma vaskor och lamna Another Hope for en veckas tid och bege sig hem till sin familj eller nagon slakting. Hem till ett hem som de kommit hit, till barnhemmet, for att slippa leva i p.g.a olika anledningar. Detta leder nu ocksa till att dessa fyra tjejer missar over en vecka i skolan och flera viktiga prov. Allt p.g.a att de tittade pa tv...
De yngre (8-12) som aven dom tittat pa tv, straffades istallet inne pa Ruths kontor. Nar jag sag Jacky 10 sta utanfor kontoret och grata forstod jag att nagot var fel sa jag gick dit. I den oppna dorren in till kontoret stod tre barn under 3 ar och tittade in pa nar Diana 10 lag pa golvet och blev slagen av Ruth med samma pinne som dagen innan, flera harda slag. Nar Eric, en av Ruths medarbetare sag att jag stod dar stangde han dorren med ett litet leende pa lapparna.
Ut kommer Diana gratandes och in gar Hajjara 8. Efter det forsta slaget borjar hon storgrata och skrika, jag visste inte vad jag skulle gora. Det enda jag kande var ilskan och tararna som trangde sig pa. Jag oppnade dorren och gick in och fragade varfor hon slar barnen. Till svar fick jag att jag skulle komma pa ett mote om jag ville veta. Jag gick ut igen och smallde igen dorren efter mig. Bakom den fortsatte slagen och tillslut kom Hajjara utspringandes och tararna bara sprutade ur ogonen pa henne.
Bade Sofia och jag grat aven vi, helt chockade var vi saklart, och nar Ruth sag det sa hon till mig att sa lange hon inte bryter nagot sa gor hon det ratta men om allt detta ar for mycket for mig sa ar det okej om jag valjer att lamna Another Hope och slutar vara volontar dar...
Tro mig nar jag sager att jag mer an garna hade lamnat stallet direkt om det inte var for min karlek for dessa barn och ungdomar. Den far mig att stanna, helt utan tvekan!
lisa
DAG 42
Hej alla dar hemma! Nu ar det foooor lange sedan vi uppdaterade bloggen...
Vi vill borja detta inlagg med att saga grattis till var fina van Ylva som i morgon fyller 19 ar! Grattis! Tro inte att vi har glomt bort denna dag bara for att vi befinner oss sa dar 600 mil bort och den ger oss dessutom en utmarkt anledning att kopa en tarta. Vi onskar att du var har med oss sa att vi kunde fira ordentligt! Puss och kram till dig<3
Vad som har hant sedan vi skrev sist ar utover det vanliga forstas en hel del... Lat oss borja med onsdagen som jag, Sofia tillbringade pa sjukhuset. Dock inte for egen del utan med tva utav vara underbara barn. Anisha 4 ar som skulle pa rutinkontroll for sin HIV och Kato 12 som under natten till onsdagen borjade ma daligt. Han hade krakts och nar vi pa morgonen lamnade Another Hope for att aka till sjukhuser var han knappt kontaktbar. Val pa sjukhuset kunde han inte ga utan vi fick slapa honom genom korridorerna for att ta oss fram och forbi folk. Han hade stora svarigheter att andas och plotsligt foll han ihop. Vi fick hjalp utav en man som lyfte upp honom fran golvet och vi skyndade oss ivag till ett behandlingsrum. Lilla Anisha var skrackslagen och radd. Aven min puls var hogre an normalt och jag kunde kanna hur hart mitt hjarta dunkade i brostet. Tva lakare borjade underkoka Kato och satte snabbt ett dropp pa honom.
Jag, Anisha och Ester begav oss bort till HIV/aids avdelningen for barn. Dar satte vi oss ner och inledde den langa vantan. Tankarna borjade tranga sig pa... Alla dessa hundratals barn, alla smittade utav denna obotliga sjukdom, Human Imunodeficiency Virus. Den dar lilla lilla nastan nyfodda bebisen, den dar sota glada flickan med flator och parlor i haret som hoppar omkring, tonarsgrabben med for liten T-shirt och trasiga skor och hon dar borta som ater Sambosas och han dar som grater i mammas kna och hon och hon och han.... ALLA! Och aven Anisha, halvsovandes i mitt kna. Jag lyfter undan henne och gar ut for att andas frisk luft ett par minuter. Ute oser regnet ner och jag borjar tyst for mig sjalv sjunga pa Familjens lat ''Man ser det fran manen -helvetet pa jorden...''
Vid 16 tiden pa eftermiddagen ar vi fardiga pa Hiv-avdelningen. I ena handen haller jag Anisha och i den andra handen haller jag hennes nya mediciner nar vi gar dar ifran.
Kato har nu blivit inlagd. Han pastas ha Malaria, nagonting mer kan inte lakarna saga... (!) Han ligger i en sliten sang i samma rum som ett femtiotal andra barn. Manga ar mycket yngre alla ar de ynkliga och svaga. Trotts forsoket med den starkt lysande oranga fargen pa vaggarna sa lyckas den inte pa langa vagar tranga bort den obehagliga och tragiska kanslan som ar sa tat att den nastan gar att ta pa, den ligger stilla i luften. Det ar sa otroligt tufft att se sjuka barn... Nagon timme senare lamnade vi sjukhuset. Ester stannade med Kato over natten.
I och med att jag var borta hela onsdagen fick Lisa for forsta gangen hamta smastjarnorna fran skolan sjalv. Men det gick saklart jattebra! Hon ar sa duktig min sambo ;) <3
Vi har aven under veckan fatt sallskap utav Faustin har pa AH. Han kommer fran en annan del utav Uganda, dock kanns han mer som en Europe och jag maste saga att ibland beter han sig mycket mer turistigt an mig och Lisa... haha Det ar jattekul att han ar har och han alskar att leka med barnen och att hjalpa till.
Vi har ocksa for forsta gangen (ackligt nog haha) sedan vi kom hit storstadat vart rum! Och inte nog med det sa har vi ocksa moblerat om! Inte illa va ;)
I tisdags fick vi aven uppleva hur det ar att i sommarklanning och flipflops ga hem i ett riktigt afrikanskt ovader. Eftersom att regnskurarna har inte halle i sig sa lange kommer det istallet otroligt mycket vatten pa en och samma gang! Det askade, blixtrade och blaste fruktansvart mycket och Lisa och jag var heeelt genomfrusna nar vi kom hem.
Forra helgen spenderades inne i stan som vanligt med bade nya och gamla vanner. Under dessa stunder kanns allt perfekt. Vi mar sa bra och de stunder da vi saknar svenska saker och personer kanns sa otroligt langt borta. Och tanken pa att vi maste lamna detta underbara land och dessa fantastiska manniskor kanns rent ut sagt forj-vlig!
Pa sondag har vi varit har i 45 dagar och har precis 45 dagar kvar, halvtid helt enkelt! Var helg kommer till storsta del att spenderas har pa AH eftersom att vollis Serena ska aka vidare till Sydafrika. Det kommer bli en stor avskedsfest for henne pa lordag!
Ta hand om varandra dar hemma! Puss och kram <3
Lisa BBY & SofieSunshine
ANOTHER HOPE <3
Anisha <3
Vi vill borja detta inlagg med att saga grattis till var fina van Ylva som i morgon fyller 19 ar! Grattis! Tro inte att vi har glomt bort denna dag bara for att vi befinner oss sa dar 600 mil bort och den ger oss dessutom en utmarkt anledning att kopa en tarta. Vi onskar att du var har med oss sa att vi kunde fira ordentligt! Puss och kram till dig<3
Vad som har hant sedan vi skrev sist ar utover det vanliga forstas en hel del... Lat oss borja med onsdagen som jag, Sofia tillbringade pa sjukhuset. Dock inte for egen del utan med tva utav vara underbara barn. Anisha 4 ar som skulle pa rutinkontroll for sin HIV och Kato 12 som under natten till onsdagen borjade ma daligt. Han hade krakts och nar vi pa morgonen lamnade Another Hope for att aka till sjukhuser var han knappt kontaktbar. Val pa sjukhuset kunde han inte ga utan vi fick slapa honom genom korridorerna for att ta oss fram och forbi folk. Han hade stora svarigheter att andas och plotsligt foll han ihop. Vi fick hjalp utav en man som lyfte upp honom fran golvet och vi skyndade oss ivag till ett behandlingsrum. Lilla Anisha var skrackslagen och radd. Aven min puls var hogre an normalt och jag kunde kanna hur hart mitt hjarta dunkade i brostet. Tva lakare borjade underkoka Kato och satte snabbt ett dropp pa honom.
Jag, Anisha och Ester begav oss bort till HIV/aids avdelningen for barn. Dar satte vi oss ner och inledde den langa vantan. Tankarna borjade tranga sig pa... Alla dessa hundratals barn, alla smittade utav denna obotliga sjukdom, Human Imunodeficiency Virus. Den dar lilla lilla nastan nyfodda bebisen, den dar sota glada flickan med flator och parlor i haret som hoppar omkring, tonarsgrabben med for liten T-shirt och trasiga skor och hon dar borta som ater Sambosas och han dar som grater i mammas kna och hon och hon och han.... ALLA! Och aven Anisha, halvsovandes i mitt kna. Jag lyfter undan henne och gar ut for att andas frisk luft ett par minuter. Ute oser regnet ner och jag borjar tyst for mig sjalv sjunga pa Familjens lat ''Man ser det fran manen -helvetet pa jorden...''
Vid 16 tiden pa eftermiddagen ar vi fardiga pa Hiv-avdelningen. I ena handen haller jag Anisha och i den andra handen haller jag hennes nya mediciner nar vi gar dar ifran.
Kato har nu blivit inlagd. Han pastas ha Malaria, nagonting mer kan inte lakarna saga... (!) Han ligger i en sliten sang i samma rum som ett femtiotal andra barn. Manga ar mycket yngre alla ar de ynkliga och svaga. Trotts forsoket med den starkt lysande oranga fargen pa vaggarna sa lyckas den inte pa langa vagar tranga bort den obehagliga och tragiska kanslan som ar sa tat att den nastan gar att ta pa, den ligger stilla i luften. Det ar sa otroligt tufft att se sjuka barn... Nagon timme senare lamnade vi sjukhuset. Ester stannade med Kato over natten.
I och med att jag var borta hela onsdagen fick Lisa for forsta gangen hamta smastjarnorna fran skolan sjalv. Men det gick saklart jattebra! Hon ar sa duktig min sambo ;) <3
Vi har aven under veckan fatt sallskap utav Faustin har pa AH. Han kommer fran en annan del utav Uganda, dock kanns han mer som en Europe och jag maste saga att ibland beter han sig mycket mer turistigt an mig och Lisa... haha Det ar jattekul att han ar har och han alskar att leka med barnen och att hjalpa till.
Vi har ocksa for forsta gangen (ackligt nog haha) sedan vi kom hit storstadat vart rum! Och inte nog med det sa har vi ocksa moblerat om! Inte illa va ;)
I tisdags fick vi aven uppleva hur det ar att i sommarklanning och flipflops ga hem i ett riktigt afrikanskt ovader. Eftersom att regnskurarna har inte halle i sig sa lange kommer det istallet otroligt mycket vatten pa en och samma gang! Det askade, blixtrade och blaste fruktansvart mycket och Lisa och jag var heeelt genomfrusna nar vi kom hem.
Forra helgen spenderades inne i stan som vanligt med bade nya och gamla vanner. Under dessa stunder kanns allt perfekt. Vi mar sa bra och de stunder da vi saknar svenska saker och personer kanns sa otroligt langt borta. Och tanken pa att vi maste lamna detta underbara land och dessa fantastiska manniskor kanns rent ut sagt forj-vlig!
Pa sondag har vi varit har i 45 dagar och har precis 45 dagar kvar, halvtid helt enkelt! Var helg kommer till storsta del att spenderas har pa AH eftersom att vollis Serena ska aka vidare till Sydafrika. Det kommer bli en stor avskedsfest for henne pa lordag!
Ta hand om varandra dar hemma! Puss och kram <3
Lisa BBY & SofieSunshine
ANOTHER HOPE <3
Anisha <3
Update fran Kampala
Annu en helg har passerat och just denna helg hann vi med mer an vanligt. Pa lordagen hann vi ata pannkakor och glass till frukost pa varat favoritcafe, shoppa lite, aka forbi hotellet vi i Spg3 bodde pa, halsa pa hemma hos Herbert och Sheila och deras jattesota sma dottrar Aine och Kay, ata en god middag med Tony och senare dansa natten laaang till basta musiken!
Pa sondagen umgicks vi med Micheal, som ar Herberts lillebror, och hans kompis. Vi akte runt i en galen och stor Mercedes Benz och besokte en fin strand i Entebbe och aven ett nytt poolomrade dar vi badade i varldens fulaste badklader, haha. Pa vagen hem mot Kampala blev det take away mat innan vi drog tillbaka till Another Hope och vara gullungar. =)
En mycket rolig och handelserik helg med andra ord. Nu ar det tisdag och dagen har hittills sett ut som vanligt. Vi har alltsa lamnat och hamtat smattingarna till och fran skolan, och lekt med de minsta dar emellan.
Hoppas allt ar bra dar hemma ocksa, sa hors vi snart igen. Puss och kraaam. =)
Pa sondagen umgicks vi med Micheal, som ar Herberts lillebror, och hans kompis. Vi akte runt i en galen och stor Mercedes Benz och besokte en fin strand i Entebbe och aven ett nytt poolomrade dar vi badade i varldens fulaste badklader, haha. Pa vagen hem mot Kampala blev det take away mat innan vi drog tillbaka till Another Hope och vara gullungar. =)
En mycket rolig och handelserik helg med andra ord. Nu ar det tisdag och dagen har hittills sett ut som vanligt. Vi har alltsa lamnat och hamtat smattingarna till och fran skolan, och lekt med de minsta dar emellan.
Hoppas allt ar bra dar hemma ocksa, sa hors vi snart igen. Puss och kraaam. =)
MUSIC
Störst av allt är kärleken!
Pa manga satt skiljer sig den afrikanska kulturen och det afrikanska levnadssattet fran vart vasterlandska satt att leva. Det finns otroligt mycket som ar positivt och fantastiskt. Uppfinningsrikedomen och deras satt att losa problem till exempel ar enorm. Och tro mig, nar man tror att man har sett det mest konstiga sakerna dyker alltid nagonting nytt upp. Jag kommer nog aldrig sluta forvanas. Fantastiskt men svarbeskrivligt ar manniskornas satt att vara. Den stora gladjen och lyckan, omtanken om familj, vanner och en och annan viting har och var... Afrikaner ar ett folk med stort hjarta!
Men det finns kulturella skillnader som vi har svart att acceptera. Det finns stora brister i kunskap och utveckling, vilket verkligen kan gora en ledsen. Men vem kan man beskylla? Inte ar det val ditt fel och inte mitt heller...
Har pa Another Hope, precis som pa manga andra barnhem och skolor bestraffas barn som ar olydiga, slarviga och busiga. Ursakta mig, men vilka barn ar inte olydiga, slarviga och busiga iband? Det tillhor val barns utveckling att testa granser, upptacka saker och hitta pa nya bus.
Bestraffnig som slag, nypningar och smisk forekommer da och da. Detta ar nagonting jag och Lisa inte tolererar. Men det ar inte latt att som 18/19 aring forsoka andra pa en hel kultur eller i alla fall dess satt att uppfostra barn. Vi kan bara uttrycka hur fel vi tycker att det ar och visa pa andra metoder. Att bygga upp en auktoritar ledarroll, en forebild dar relationen till barnet bestar utav karlek och ett stort fortroende tror jag ar viktigt och att sedan visa pa ratt och fel, stolthet och besvikelse.
Och barnen ar ju sa små...
Vi har lilla Whitney 2 som borstar tandernam, klar av sig och kryper ner i sangen sjalv varje kvall och Hajjara 8 som tidigt varje morgon skurar golvet och badar de yngre barnen innan hon sjalv gar till skolan. Jacky 10, som varje kvall tvattar de andra barnens klader och gor i ordning deras skolskor. Alla ar sa otroligt duktiga!
Men vi glommer inte bort att dessa personer fortfarande ar sma barn! Storst av allt ar karleken och vi kan inte sluta pussasm, kramas, sjunga, lasa, prata, kittlas och busa. For vi tror att det ar vad dessa barn behover.
Sofia & Lisa <3
Underbar helg
Igar akte vi till det efterlangtade poolomradet Jacalanda som var over forvantan. Vi badade, solade, at lunch osv. Hur skont som helst! Efter nagra timmar drog vi vidare till Cafe Javas, ett stort och modernt cafe dar vi at massa kulglass och brownies for endast 30 kr. Sjukt vart!
Efter nagra rundor i kopcentrena var det dags att aka tillbaka till Another Hope igen. Vi tog oss ner till en storre gata dar vi skrattandes korsade vagen mellan massa bilar, lastbilar och taxibilar. Lat oss saga att overgangsstallena inte ser ut riktigt som hemma i Sverige, haha helt galet.
Morkret borjade falla sadar fort som det bara gor i Afrika nar vi antligen lyckats hitta en taxi som gick at ratt hall. Nar vi akt en bit ser Sofia en skoaffar som hade hennes dromskor sa sjalvklart var vi tvugna att hoppa av och springa dit (vi ar ju tjejer..) aven fast vi inte hade sa stor koll pa var vi va nagonstans.
Nar kopet var klart gick strommen i typ halva stan.. Allt blev svart och vi sag knappt manniskorna men horde dom gjorde vi klart och tydligt. Plotsligt fick jag syn pa en annan vit manniska och nej, det var inte Sofia. Som vanligt var jag tvungen att ropa: En vit! Haha, Sofia vande sig om och konstaterade att han sag ut som Edward Cullen fran Twilight. Det visade sig vara en trevlig, ung amerikan och tillsammans tog vi oss fram till den gamla och den nya taxiparken dar Sofia och jag lyckades hoppa pa den seeegaste taxin som tillslut tog oss hem till Nansana.
Idag har vi gatt en lang promenad i den harliga solen som tillslut blev olidlig, iallafall for mig haha. Da tog vi en taxi till Hotel Ivory for annu en god lunch och nu sitter vi har i varat favorit internetskjul.
Tony ar fortfarande ivag pa Safari och ar just nu pa Bushara Island, for alla globalare som vet vad det ar. =) Men forhoppningsvis ses vi igen nasta helg.
Hoppas att ni ocksa haft en underbar helg dar hemma! Puss och kram fran lakritsfisken och colaflaskan (haha, Sofias passande smeknamn)
Efter nagra rundor i kopcentrena var det dags att aka tillbaka till Another Hope igen. Vi tog oss ner till en storre gata dar vi skrattandes korsade vagen mellan massa bilar, lastbilar och taxibilar. Lat oss saga att overgangsstallena inte ser ut riktigt som hemma i Sverige, haha helt galet.
Morkret borjade falla sadar fort som det bara gor i Afrika nar vi antligen lyckats hitta en taxi som gick at ratt hall. Nar vi akt en bit ser Sofia en skoaffar som hade hennes dromskor sa sjalvklart var vi tvugna att hoppa av och springa dit (vi ar ju tjejer..) aven fast vi inte hade sa stor koll pa var vi va nagonstans.
Nar kopet var klart gick strommen i typ halva stan.. Allt blev svart och vi sag knappt manniskorna men horde dom gjorde vi klart och tydligt. Plotsligt fick jag syn pa en annan vit manniska och nej, det var inte Sofia. Som vanligt var jag tvungen att ropa: En vit! Haha, Sofia vande sig om och konstaterade att han sag ut som Edward Cullen fran Twilight. Det visade sig vara en trevlig, ung amerikan och tillsammans tog vi oss fram till den gamla och den nya taxiparken dar Sofia och jag lyckades hoppa pa den seeegaste taxin som tillslut tog oss hem till Nansana.
Idag har vi gatt en lang promenad i den harliga solen som tillslut blev olidlig, iallafall for mig haha. Da tog vi en taxi till Hotel Ivory for annu en god lunch och nu sitter vi har i varat favorit internetskjul.
Tony ar fortfarande ivag pa Safari och ar just nu pa Bushara Island, for alla globalare som vet vad det ar. =) Men forhoppningsvis ses vi igen nasta helg.
Hoppas att ni ocksa haft en underbar helg dar hemma! Puss och kram fran lakritsfisken och colaflaskan (haha, Sofias passande smeknamn)
Good Morning Beautiful Day nr 22
Dagens frukost var katastrof! Om du nagon gang skulle komma att ata frukost i Uganda kop da inte Chocolate Wawa, brod fran Kiddawalime eller Ntake Bakery sager jag bara. Utan hall dig till choklaskakor och appeljuice. Fast barnen alskade det, sa till nan gladje blev det iaf som tur va!
Gardagen var daremot bra. Efter att bade onsdag lunch och middag ha (atit) Pocho, som ar en hard grot gjord pa majsmjol och vatten och till det en jordnotssas som ar lila (!) bestamde vi oss for att kaka ute. Vi drog till IVORY HOTEL och kakade grillad kyckling och pommes, supergott!
Igar han vi ocksa med att tvatta alla vara klader forhand. Sa nu luktar vi sommarblommor igen, haha! Efter tvattandet hantade vi smastjarnorna pa skolan. Den stora bilvagen som vi tidigare namnt ar fortfarande vart storsta hot har nere. och igar hande det som vi fruktar allra mest. Ett barn hamnade efter nar vi korsade vagen. Det var Gift 3 ar. Han som alltid snubblar, segar, ramlar runt och ar allmant ouppmarksam pa omgivningen. Fran att vi upptackte att han inte var over gatan tillsammans med oss andra gick sekunderna som i Slow Motion. Jag sag hans forskrackta ansiktsuttryck, sedan vred jag pa huvudet och sag den enormt stora blaa lastbilden som kom emot honom. Alla skrek! Jag ser sedan hur denna lilla underbara knubbiga kille satsar allt och springer!! Jag hinner tanka nagonting i stil med Gode gud, snubbla inte nu bara! Nasta sekund stannar han flasandes mitt ibland oss och Lisa lyfter upp honom i famnen. Hans ansikte uttrycker bade chock och galdje. I am running, sager han med klen rost och han upprepar det igen I am running. Jag hade en konstig kansla inom mig. Dar stod jag och skrattade utav lattnad och utav ironin i situationen att det var just Gift, men med tarfyllda ogon utav radslan och paniken. Denna lilla kille som aldrig springer, han hade just sprungit for sitt liv! Fruktansvart obehagligt!! Och lita pa att vi holl barnen hart i handerna pa vagen hem!
Val tillbaka pa Another Hope sattes vara mattekunskaper pa prov utav Twaha 9, Moses 10 och Kato 12. Som tur var hade Lisa och jag alla ratt, berom till froknarna, haha! Gardagen avslutades med godnattsaga och sang inne i smatjejernas sovrum, saa mysigt!
Idag ar det fredag och vi har varit har i 3 veckor. Lisa och jag trivs som sambos och vara afrikanska groupies har antligen borjat fatta dissen och ringer i alla fall inte 20 ganger om dagen langre! Nu ar det dags for oss att rulla ner for den langa backen tillbaka till Another Hope. Dar vantas aftonbon och middag sa smaning om och en viss Kato som ibland forgyller vara kvallar med sin otroligt skona personlighet, karlek till honom!
Svenskar, kaka inte ihjal er pa fiskbullar! I alla fall inte utan att tanka pa oss! Vi hors snart igen!
PUSS O KRAM Sofia & Lisa <3
Gardagen var daremot bra. Efter att bade onsdag lunch och middag ha (atit) Pocho, som ar en hard grot gjord pa majsmjol och vatten och till det en jordnotssas som ar lila (!) bestamde vi oss for att kaka ute. Vi drog till IVORY HOTEL och kakade grillad kyckling och pommes, supergott!
Igar han vi ocksa med att tvatta alla vara klader forhand. Sa nu luktar vi sommarblommor igen, haha! Efter tvattandet hantade vi smastjarnorna pa skolan. Den stora bilvagen som vi tidigare namnt ar fortfarande vart storsta hot har nere. och igar hande det som vi fruktar allra mest. Ett barn hamnade efter nar vi korsade vagen. Det var Gift 3 ar. Han som alltid snubblar, segar, ramlar runt och ar allmant ouppmarksam pa omgivningen. Fran att vi upptackte att han inte var over gatan tillsammans med oss andra gick sekunderna som i Slow Motion. Jag sag hans forskrackta ansiktsuttryck, sedan vred jag pa huvudet och sag den enormt stora blaa lastbilden som kom emot honom. Alla skrek! Jag ser sedan hur denna lilla underbara knubbiga kille satsar allt och springer!! Jag hinner tanka nagonting i stil med Gode gud, snubbla inte nu bara! Nasta sekund stannar han flasandes mitt ibland oss och Lisa lyfter upp honom i famnen. Hans ansikte uttrycker bade chock och galdje. I am running, sager han med klen rost och han upprepar det igen I am running. Jag hade en konstig kansla inom mig. Dar stod jag och skrattade utav lattnad och utav ironin i situationen att det var just Gift, men med tarfyllda ogon utav radslan och paniken. Denna lilla kille som aldrig springer, han hade just sprungit for sitt liv! Fruktansvart obehagligt!! Och lita pa att vi holl barnen hart i handerna pa vagen hem!
Val tillbaka pa Another Hope sattes vara mattekunskaper pa prov utav Twaha 9, Moses 10 och Kato 12. Som tur var hade Lisa och jag alla ratt, berom till froknarna, haha! Gardagen avslutades med godnattsaga och sang inne i smatjejernas sovrum, saa mysigt!
Idag ar det fredag och vi har varit har i 3 veckor. Lisa och jag trivs som sambos och vara afrikanska groupies har antligen borjat fatta dissen och ringer i alla fall inte 20 ganger om dagen langre! Nu ar det dags for oss att rulla ner for den langa backen tillbaka till Another Hope. Dar vantas aftonbon och middag sa smaning om och en viss Kato som ibland forgyller vara kvallar med sin otroligt skona personlighet, karlek till honom!
Svenskar, kaka inte ihjal er pa fiskbullar! I alla fall inte utan att tanka pa oss! Vi hors snart igen!
PUSS O KRAM Sofia & Lisa <3
