Om sju veckor
Om sju veckor är vi där igen, det är så overkligt...
Vi ska få gå på gatorna i Nansana igen, känna värmen från människorna, den där värmen som man bara känner där. Vi ska få träffa våra vänner igen, uppleva Kampalas roliga nattliv. Vi ska få ligga vid poolen vid Nakumatt igen och sitta på Cafè Javas och äta våran favoritglass. Vi ska få sitta på trappan utanför Tonys hus igen och titta på den fantastiska utsikten samtidigt som vi skrattar åt Henrys skämt. Och det bästa av det bästa, vi ska få träffa alla våra underbara barn på Another Hope igen.
Om endast sju veckor är vi där igen (som sambos, hihi) och gör allt det här och lite till.
Vi ska få gå på gatorna i Nansana igen, känna värmen från människorna, den där värmen som man bara känner där. Vi ska få träffa våra vänner igen, uppleva Kampalas roliga nattliv. Vi ska få ligga vid poolen vid Nakumatt igen och sitta på Cafè Javas och äta våran favoritglass. Vi ska få sitta på trappan utanför Tonys hus igen och titta på den fantastiska utsikten samtidigt som vi skrattar åt Henrys skämt. Och det bästa av det bästa, vi ska få träffa alla våra underbara barn på Another Hope igen.
Om endast sju veckor är vi där igen (som sambos, hihi) och gör allt det här och lite till.
Behöver jag ens säga att jag längtar?
Lisa
Lisa
Dag 81
Den senaste veckan har bestatt av storhandling pa Shoprite (som nu ar juldekorerat och spelar julmusik), utgang pa De Posh och Ange Noir med Harriet och Hassan, julklappskop, en liten titt pa en konsert med lokala artister, mys med sotaste 6manadersbebisen, skratt i timmar bade med och at Henry haha, tittande pa svenska tvserier pa sega datorer, krangel pa Kabalagala polisstation och annat, tyvarr alldeles for lite sol och bad...
Igar var det forsta advent och vi kan val erkanna att julstamningen inte ar den storsta trots dekorationerna pa Shoprite, haha. Istallet for att tanda ljus och ata pepparkakor akte vi till en stor och fin strand full med manniskor och hogspelad musik i Entebbe med Micheal och Steve. Bad, volleybollspel och kamelridning var i full gang. Da solen gatt ner och stjarnorna fyllt upp himlen blev stranden till ett dansgolv, sa himla harligt och tanken pa att vi om lite mer an en vecka bara ar tillbaka i Sverige igen kandes langt i fran rolig.
Tillbaka i Sverige efter 3 manader, 3manader som kanns som 6 eller nagot. Att ga runt pa Strangnas tysta gator igen kommer kannas riktigt konstigt. Kommer kannas konstigt att inte langre varje morgon vakna upp i ett hus fullt med manniskor och djur och satta pa EastAfricaTv det forsta vi gor, konstigt att inte satta oss utanfor huset varje kvall och njuta av utsikten over staden och alla tanda lampor, varat egna NY.
Konstigt att inte ha sma barn runtomkring som ropar "Aunty Lisa, you see!" eller "Aunty Sofia, this one is beating me!" 30 ganger om dagen. Konstigt att inte langre ha en liten plutt sovandes eller gratandes i famnen. Tomt, kommer det kannas helt enkelt.
Att komma hem till familj och vanner igen kanns saklart underbart men att lamna allt har... Det ar sa mycket mer an ord kan beskriva.
♥
Igar var det forsta advent och vi kan val erkanna att julstamningen inte ar den storsta trots dekorationerna pa Shoprite, haha. Istallet for att tanda ljus och ata pepparkakor akte vi till en stor och fin strand full med manniskor och hogspelad musik i Entebbe med Micheal och Steve. Bad, volleybollspel och kamelridning var i full gang. Da solen gatt ner och stjarnorna fyllt upp himlen blev stranden till ett dansgolv, sa himla harligt och tanken pa att vi om lite mer an en vecka bara ar tillbaka i Sverige igen kandes langt i fran rolig.
Tillbaka i Sverige efter 3 manader, 3manader som kanns som 6 eller nagot. Att ga runt pa Strangnas tysta gator igen kommer kannas riktigt konstigt. Kommer kannas konstigt att inte langre varje morgon vakna upp i ett hus fullt med manniskor och djur och satta pa EastAfricaTv det forsta vi gor, konstigt att inte satta oss utanfor huset varje kvall och njuta av utsikten over staden och alla tanda lampor, varat egna NY.
Konstigt att inte ha sma barn runtomkring som ropar "Aunty Lisa, you see!" eller "Aunty Sofia, this one is beating me!" 30 ganger om dagen. Konstigt att inte langre ha en liten plutt sovandes eller gratandes i famnen. Tomt, kommer det kannas helt enkelt.
Att komma hem till familj och vanner igen kanns saklart underbart men att lamna allt har... Det ar sa mycket mer an ord kan beskriva.
♥
82,2 %
Mandag den 22 november 2010. Dag nr 74 utav 90 har nere i Uganda. Vilket innebar att over 82,2 procent utav var resa har avverkats.
Idag var var tanke att vi skulle aka och bada. Men vadret var inte det basta, var ar solen nar man verkligen vill att den ska vara dar liksom... Vi akte och kakade lunch istallet. Val hemma igen marker Lisa att nagon har tagit hennes mobil som hon haft i sin vaska. Vi kan inte forsta hur detta kunde ske, da vi hela tiden kramat vara vaskor stenhart, javla taxipark. Vi blir bara sa arga och besvikna. Varfor forstar inte folk att vi ar i deras land for att gora gott...
Idag var var tanke att vi skulle aka och bada. Men vadret var inte det basta, var ar solen nar man verkligen vill att den ska vara dar liksom... Vi akte och kakade lunch istallet. Val hemma igen marker Lisa att nagon har tagit hennes mobil som hon haft i sin vaska. Vi kan inte forsta hur detta kunde ske, da vi hela tiden kramat vara vaskor stenhart, javla taxipark. Vi blir bara sa arga och besvikna. Varfor forstar inte folk att vi ar i deras land for att gora gott...
HELGEN
I fredags tog vi vara packade resvaskor, lamnade Another Hope och Nansana for att spendera vara sista veckor i det har underbara landet inne i stan.
Kvallen borjade med en mysig middag pa Cafe Javas och slutade med en hel del dans och trevligt sallskap pa ett riktigt nice stalle.
Lordagen spenderades i huset, massa mys med kattungarna och vi var helt fast i en spansk dubbad b-serie som gick pa tv innan vi gav oss ut pa aventyr. Kvallen blev dock inte alls som vi hade tankt oss...
Det kanns verkligen overkligt nu efterat, men vi blev forfoljda och ranade. Tre killar drog och slet i vara vaskor allt vad dom hade vilket resulterade i att Sofia drogs ner for en backe och ramlade ner i ett vattenhal da de forst inte fick av hennes vaska. P.g.a att det var manniskor runtomkring sa fick vi snabbt hjalp, som tur ar var dom ute efter vara vaskor och inte efter oss. Det dom fick med sig av varde var en kamera, full med videor och minnen harifran, och en mobil forstordes. Kanns saklart jattetrakigt men vi bada mar bra vilket ar det viktigaste.
Sondagen blev lugn da vi ej kande for att rora oss ute men vi hade en mysig dag anda, dessutom har vi nu efter 2,5 manad antligen hittat en affar som saljer losgodis haha!
Hoppas allt ar bra dar hemma med, see you soon!
Kvallen borjade med en mysig middag pa Cafe Javas och slutade med en hel del dans och trevligt sallskap pa ett riktigt nice stalle.
Lordagen spenderades i huset, massa mys med kattungarna och vi var helt fast i en spansk dubbad b-serie som gick pa tv innan vi gav oss ut pa aventyr. Kvallen blev dock inte alls som vi hade tankt oss...
Det kanns verkligen overkligt nu efterat, men vi blev forfoljda och ranade. Tre killar drog och slet i vara vaskor allt vad dom hade vilket resulterade i att Sofia drogs ner for en backe och ramlade ner i ett vattenhal da de forst inte fick av hennes vaska. P.g.a att det var manniskor runtomkring sa fick vi snabbt hjalp, som tur ar var dom ute efter vara vaskor och inte efter oss. Det dom fick med sig av varde var en kamera, full med videor och minnen harifran, och en mobil forstordes. Kanns saklart jattetrakigt men vi bada mar bra vilket ar det viktigaste.
Sondagen blev lugn da vi ej kande for att rora oss ute men vi hade en mysig dag anda, dessutom har vi nu efter 2,5 manad antligen hittat en affar som saljer losgodis haha!
Hoppas allt ar bra dar hemma med, see you soon!
Vara alskade smastjarnor
Mercy Gift Sandrah Joseph Anisha Linda Bridget (Enoch fattas)
Little Stars Nursery & Daycare
En sista tvatt och annu mer gladje
Pa formiddagen fyllde vi baljorna med vatten for att tvatta alla vara klader en sista gang innan vi pa fredag flyttar ut. 2,5 timmar senare nar allt var tvattat och upphangt pa tvattlinorna kande jag lattnaden over att det var klart och gick in pa rummet for att fixa lite.
Helt plotsligt hor jag en duns och Sofia som ropar mitt namn sa jag gar ut igen och ser da hur tvattlinorna har gatt av och alla nytvattade klader ligger pa den smutsiga marken.
Irritation var det minsta jag kande, men jag plockade in kladerna som lyckats halla sig rena och da staller sig Bjornen (aka. Aunty Jennifer, den stora kvinnan som skoter matlagning och tvatt) pa en stol hogst upp pa trappan for att knyta om tvattlinorna dar ute. Jag hor hur hon fragar Sofia om de sitter for hogt upp och hur Sofia forsoker halla sig for skratt sa jag gar ut och tittar och kan inte sluta skratta nar jag ser tvattlinorna 3 meter ovanfor marken. Hur tankte hon dar liksom, haha. Bjornen kommer vi verkligen aldrig glomma, alla ganger hon fatt oss skratta genom allt det sjuka hon sager och gor...
Efter tvatten var det dags att hamta barnen fran skolan som vanligt men idag bestamde vi oss for att forst stanna till vid ett litet hus vi alltid rundar innan vi kommer fram till skolan. Ett litet hus dar det varje morgon star en sliten kvinna utanfor och forbereder mat hon ska salja och hennes lilla son och dotter som hjalper till med att skala potatis och annat. Flickan med sitt ruffsiga har och sina smutsiga klader ler alltid stort och vinkar nar vi gar forbi. Hon ar i samma alder som vara barn fran AH och hon borde vara en av dom, ikladd sin skoluniform pa vag till skolan, men det ar hon inte.
Idag gjorde vi mer an bara vinka tillbaka till flickan, vi gav henne en pase med tshirts, linnen och lite annat. Oavsett storleken pa kladerna sa vet vi att dom kommer komma till anvandning mer an vad dom gjort for oss. Gladjen i mammans ogon och det stora leendet pa flickans lappar ar ett sakert bevis for det.
Helt plotsligt hor jag en duns och Sofia som ropar mitt namn sa jag gar ut igen och ser da hur tvattlinorna har gatt av och alla nytvattade klader ligger pa den smutsiga marken.
Irritation var det minsta jag kande, men jag plockade in kladerna som lyckats halla sig rena och da staller sig Bjornen (aka. Aunty Jennifer, den stora kvinnan som skoter matlagning och tvatt) pa en stol hogst upp pa trappan for att knyta om tvattlinorna dar ute. Jag hor hur hon fragar Sofia om de sitter for hogt upp och hur Sofia forsoker halla sig for skratt sa jag gar ut och tittar och kan inte sluta skratta nar jag ser tvattlinorna 3 meter ovanfor marken. Hur tankte hon dar liksom, haha. Bjornen kommer vi verkligen aldrig glomma, alla ganger hon fatt oss skratta genom allt det sjuka hon sager och gor...
Efter tvatten var det dags att hamta barnen fran skolan som vanligt men idag bestamde vi oss for att forst stanna till vid ett litet hus vi alltid rundar innan vi kommer fram till skolan. Ett litet hus dar det varje morgon star en sliten kvinna utanfor och forbereder mat hon ska salja och hennes lilla son och dotter som hjalper till med att skala potatis och annat. Flickan med sitt ruffsiga har och sina smutsiga klader ler alltid stort och vinkar nar vi gar forbi. Hon ar i samma alder som vara barn fran AH och hon borde vara en av dom, ikladd sin skoluniform pa vag till skolan, men det ar hon inte.
Idag gjorde vi mer an bara vinka tillbaka till flickan, vi gav henne en pase med tshirts, linnen och lite annat. Oavsett storleken pa kladerna sa vet vi att dom kommer komma till anvandning mer an vad dom gjort for oss. Gladjen i mammans ogon och det stora leendet pa flickans lappar ar ett sakert bevis for det.
Dagar fyllda med gladje
Tidigare idag efter att vi hamtat smattingarna fran skolan tog vi med oss Bridget 5 och Mercy 6 in till stan som vi i lordags gjorde med Linda och Sandrah, bada 5 ar gamla. Vi tog med dom till vara favoritstallen Nakumatt och Garden City.
Forvantansfulla sitter vi langst bak i den tranga taxibussen (dar de alltid lyckas tranga in tva eller tre personer for mycket) med ett varsitt barn i knat som med stora ogon tittar ut genom fonstrena och kommenterar nagot till varandra pa luganda da och da. Skillnaden att komma fran Nansana in till stan i Kampala ar stor och det marks pa flickorna da vi kliver av taxin att de inte ar vana vid nagot annat an de sma butikerna langs de leriga och sandiga vagarna dar hemma i Nansana.
Just idag ar det mer folk och ljud an vanligt och vi konstaterar snabbt att det ar en stor kampanj pa gang infor valet. Det spelas hog musik, det ar fullt med manniskor over gatorna sa langt ogat nar och folk blaser i lurar och trummar. Overallt sitter aven planscher pa kandidaterna till det kommande presidentvalet.
Vi tranger oss igenom folkmassan och haller flickorna hart i handen, Sandrah som helst plotsligt verkligen behover su-su och Linda som fatt skavsar av de for sma skorna. Efter en lang promenad genom stan ar vi framme och det forsta vi gor ar att lata barnen leka i lekparken, aka rutschkana och klattra i klatterstallningen. En san liten sak som att ta sig over hangbron i lekparken ar nagot helt nytt for dom, Linda utstralar bade radsla och gladje nar hon ska ta sig over den och fragar med ett litet leende om hon kommer ramla.
Nar hungerna tar plats i vara magar gar vi ner till forsta vaningen och UHCHUMI, den stora affaren som har allt fran mobiltelefoner och harforlangningar till mobler och framforallt mat. Vi koper lite smatt och gott som flickorna ar sugna pa och satter oss sedan ute med var lilla picknick. Efter manga studs i hoppborgen och nagra varv i rulltrapporna och i hissen som barnen tidigare aldrig akt i eller ens sett, sa ar vi alla trotta, speciellt smatjejerna sa vi gar ner mot stora vagen i den stekiga solen for att ta en taxi till den galna taxiparken dar vi sedan maste byta till en som tar oss tillbaka till Nansana och Another Hope.
Val sittandes i taxin mot Nansana med Sandrah som trott lutar sig mot mig ar kanslorna starka inom mig. Vilken gladje vi idag gett dessa barn bara genom att ta dom utanfor grinden pa barnhemmet. Gladje att fa leka i en lekpark, gladje att fa ata pommes med ketchup och dricka lask. Denna gladje ar otroligt stor for dessa barn, medan den dar hemma i Sverige ar vardagsmat for nastan alla.
Har i Kampala ser vi manga barn med fina, hela, rena klader och med fargglada parlor i de flatade haren, manga barn som gar till skolan i sina skoluniformer, manga barn som far leka i lekparker och bara vara vad dom ar, barn. Men vi ser ocksa otroligt manga barn varenda dag som ar raka motsatsen. Barn med endast en halig och smutsig troja pa sig som barfota springer pa den roda sanden och skrattandes leker med pinnar och bildack.
Samtidigt som det skar i hjartat att med egna ogon verkligen fa se och uppleva hur orattvis varlden ar sa ar det ocksa fantastiskt att se hur gladjen for sa lite ar sa stor.
Gladje, dagen i lordags och aven dagen idag var verkligen full av det och tva dagar jag alltid kommer minnas med ett leende. Att tanka tillbaka pa allt jag och Sofia varit med om sen vi kom hit den 10e september efter en minst sagt kranglig och jobbig flygresa fyller hela mig med varme, tacksamhet och stolthet. Varme och tacksamhet over att jag fatt uppleva nagot sa underbart, nagot jag kommer bara med mig under resten av mitt liv. Stolthet over att vi tog tag i varan drom. Vi kampade for att den skulle bli verklighet och nu ar vi har. Har i Uganda med endast tre veckor kvar. Tre veckor som jag av erfarenhet vet kommer bjuda pa det vi minst anar men framforallt pa den dar harliga gladjen som ar storre an allt annat!
Forvantansfulla sitter vi langst bak i den tranga taxibussen (dar de alltid lyckas tranga in tva eller tre personer for mycket) med ett varsitt barn i knat som med stora ogon tittar ut genom fonstrena och kommenterar nagot till varandra pa luganda da och da. Skillnaden att komma fran Nansana in till stan i Kampala ar stor och det marks pa flickorna da vi kliver av taxin att de inte ar vana vid nagot annat an de sma butikerna langs de leriga och sandiga vagarna dar hemma i Nansana.
Just idag ar det mer folk och ljud an vanligt och vi konstaterar snabbt att det ar en stor kampanj pa gang infor valet. Det spelas hog musik, det ar fullt med manniskor over gatorna sa langt ogat nar och folk blaser i lurar och trummar. Overallt sitter aven planscher pa kandidaterna till det kommande presidentvalet.
Vi tranger oss igenom folkmassan och haller flickorna hart i handen, Sandrah som helst plotsligt verkligen behover su-su och Linda som fatt skavsar av de for sma skorna. Efter en lang promenad genom stan ar vi framme och det forsta vi gor ar att lata barnen leka i lekparken, aka rutschkana och klattra i klatterstallningen. En san liten sak som att ta sig over hangbron i lekparken ar nagot helt nytt for dom, Linda utstralar bade radsla och gladje nar hon ska ta sig over den och fragar med ett litet leende om hon kommer ramla.
Nar hungerna tar plats i vara magar gar vi ner till forsta vaningen och UHCHUMI, den stora affaren som har allt fran mobiltelefoner och harforlangningar till mobler och framforallt mat. Vi koper lite smatt och gott som flickorna ar sugna pa och satter oss sedan ute med var lilla picknick. Efter manga studs i hoppborgen och nagra varv i rulltrapporna och i hissen som barnen tidigare aldrig akt i eller ens sett, sa ar vi alla trotta, speciellt smatjejerna sa vi gar ner mot stora vagen i den stekiga solen for att ta en taxi till den galna taxiparken dar vi sedan maste byta till en som tar oss tillbaka till Nansana och Another Hope.
Val sittandes i taxin mot Nansana med Sandrah som trott lutar sig mot mig ar kanslorna starka inom mig. Vilken gladje vi idag gett dessa barn bara genom att ta dom utanfor grinden pa barnhemmet. Gladje att fa leka i en lekpark, gladje att fa ata pommes med ketchup och dricka lask. Denna gladje ar otroligt stor for dessa barn, medan den dar hemma i Sverige ar vardagsmat for nastan alla.
Har i Kampala ser vi manga barn med fina, hela, rena klader och med fargglada parlor i de flatade haren, manga barn som gar till skolan i sina skoluniformer, manga barn som far leka i lekparker och bara vara vad dom ar, barn. Men vi ser ocksa otroligt manga barn varenda dag som ar raka motsatsen. Barn med endast en halig och smutsig troja pa sig som barfota springer pa den roda sanden och skrattandes leker med pinnar och bildack.
Samtidigt som det skar i hjartat att med egna ogon verkligen fa se och uppleva hur orattvis varlden ar sa ar det ocksa fantastiskt att se hur gladjen for sa lite ar sa stor.
Gladje, dagen i lordags och aven dagen idag var verkligen full av det och tva dagar jag alltid kommer minnas med ett leende. Att tanka tillbaka pa allt jag och Sofia varit med om sen vi kom hit den 10e september efter en minst sagt kranglig och jobbig flygresa fyller hela mig med varme, tacksamhet och stolthet. Varme och tacksamhet over att jag fatt uppleva nagot sa underbart, nagot jag kommer bara med mig under resten av mitt liv. Stolthet over att vi tog tag i varan drom. Vi kampade for att den skulle bli verklighet och nu ar vi har. Har i Uganda med endast tre veckor kvar. Tre veckor som jag av erfarenhet vet kommer bjuda pa det vi minst anar men framforallt pa den dar harliga gladjen som ar storre an allt annat!
DAG 66
Lordag idag och redan dag 66! Veckan har bjudit pa det mesta so vanligt. I torsdags hade vi 50 grader, helt galet! Hur kanns det dar hemma i kylan?! Lisa och jag svalkade oss med att bada i balja som vanligt och jag kan lova att det behovde drickas en hel den applejuice for att halla sig vid liv ;)
En ny volontar Carloline fran Norge har kommit. Jattetrevligt och kul, toppen att vi kan prata svenska ocksa! Vi vantar aven pa Jeanette fran England.
Nasta vecka gor jag och Lisa var sista vecka har pa Another Hope. Det har varit tio helt fantastiska veckor med mycket gladje, skratt, lek och mys. Det har varit otroligt laraorikt och ett verkligt minne for livet. Men det har aven varit dagar med allvarliga och svara situationer som vi har forsokt hantera pa basta satt. Vi har bidragit med sa mycket vi bara kunnat och orkat. Vi hoppas att vi har gjort ett avtryck och att framtiden for dessa underbara barn har pa Another Hope kommer bli annu battre och tryggare. Vi lamnar nu over vart ansvar och vara uppgifter till tjejer med nya krafter och vi hoppas att de ar forberedda pa att vakna innan sex varje morgon! ;)
Lisa och jag ska dessa fa valraknade dagar som aterstar utav vara tre manader bara njuta. Njuta och forsoka inse att var tid i denna dromvarld snart ar over, gone, finito... Detta underbara land, Uganda The Pearl Of Africa. Och fantastiska Kampal, forlat men jag finner inga ord, jag kan inte forklara, klarar inte av att beskriva kanslorna som den staden alltid bjuder, tararna rinner nu och skarmen blir suddig...
Maste sluta, detta kan inte vara nyttigt...
En ny volontar Carloline fran Norge har kommit. Jattetrevligt och kul, toppen att vi kan prata svenska ocksa! Vi vantar aven pa Jeanette fran England.
Nasta vecka gor jag och Lisa var sista vecka har pa Another Hope. Det har varit tio helt fantastiska veckor med mycket gladje, skratt, lek och mys. Det har varit otroligt laraorikt och ett verkligt minne for livet. Men det har aven varit dagar med allvarliga och svara situationer som vi har forsokt hantera pa basta satt. Vi har bidragit med sa mycket vi bara kunnat och orkat. Vi hoppas att vi har gjort ett avtryck och att framtiden for dessa underbara barn har pa Another Hope kommer bli annu battre och tryggare. Vi lamnar nu over vart ansvar och vara uppgifter till tjejer med nya krafter och vi hoppas att de ar forberedda pa att vakna innan sex varje morgon! ;)
Lisa och jag ska dessa fa valraknade dagar som aterstar utav vara tre manader bara njuta. Njuta och forsoka inse att var tid i denna dromvarld snart ar over, gone, finito... Detta underbara land, Uganda The Pearl Of Africa. Och fantastiska Kampal, forlat men jag finner inga ord, jag kan inte forklara, klarar inte av att beskriva kanslorna som den staden alltid bjuder, tararna rinner nu och skarmen blir suddig...
Maste sluta, detta kan inte vara nyttigt...
Fredag 5/11
Om ni undrar vad som serveras pa Another Hope sa ska ni nu fa veta.. Det ar traditionell mat har i Uganda och ocksa en utav anledningarna till att vi alltid langtar till den kommande helgen. Pa helgerna ater vi allt fran hamburgare och pizza till pasta och kottratter, alltsa mat som smakar som hemma.
Pa vardagarna da vi jobbar pa barnhemmet ar det denna mat som galler..
MANDAG: En brodskiva till frukost, pocho (majsmjol blandat med vatten) och bonor till lunch, bonor och ris till middag.
TISDAG: En chapatti till frukost, sotpotatis och artor till lunch, ris och artor till middag.
ONSDAG: Ett agg till frukost, bananmos och en lila jordnotssas till lunch, ris och kott till middag med farsk ananas till efterratt = favoritdagen!
TORSDAG: En brodskiva till frukost, pocho och bonor till lunch, sotpotatis och bonor till middag.
FREDAG: Tva minibananer till frukost, ris och artor till lunch, tva chapatti och bonor till middag.
Nagra av dagarna ater vi oss istallet matta pa det vi kan kopa i de sma butikerna overallt eller i nagot utav de tva narmsta Supermarketbutikerna. Popcornpasar for 31 ore styck, 10st minibananer for lite mer an 1 krona, apelsiner/klementiner aven dom for 31 ore styck och brod med sylt pa ar nagra av favoriterna nu nar vi trottnat ganska rejalt pa sa kallade Rolex, alltsa chapatti med stekt agg.
Pa tal om nagot helt annat sa ar det nu som rubriken sager fredag igen. I vanliga fall ar vi pa barnhemmet pa fredagar men just idag bestamde vi oss for att pa eftermiddagen dra oss in mot stan. Pa formiddagen hade vi ett litet mote med overvakaren fran Kids World Wide som kommit hit fran USA, var mycket positivt och intressant att fa prata med henne.
Att jobba och umgas med barn varje dag ar underbart men det tar verkligen pa krafterna. Denna vecka har aven varit lite speciell da vi bade fatt uppleva hur det ar att vakna upp mitt i natten av att en bodaboda forare blir ranad och slagen med en hammare precis utanfor barnhemmet, uppleva hur det ar att duscha med hjalp av vatten ur en balja (haha) och aven fatt se hur det gar nar en liten pojke ater alldeles for mycket tarta... Inga detaljer om det kanske men nu ser vi iallafall fram emot en lugn och skon helg med sol och bad, bio och framforallt GOD MAT. =) Ja, vi erkanner att vi blivit besatta av mat, haha.
Nu befinner vi oss iallafall pa ett internetcafe och ska snart aka till Tonys hus, se pa film och ata lite gott. Imorrn vantar forhoppningsvis en solig dag med bad och bio. =)
Karlek fran oss och grattis i forskott till varldens mest saknade Sejla som fyller 19 imorrn, hoppas du far en underbar dag! <3
Pa vardagarna da vi jobbar pa barnhemmet ar det denna mat som galler..
MANDAG: En brodskiva till frukost, pocho (majsmjol blandat med vatten) och bonor till lunch, bonor och ris till middag.
TISDAG: En chapatti till frukost, sotpotatis och artor till lunch, ris och artor till middag.
ONSDAG: Ett agg till frukost, bananmos och en lila jordnotssas till lunch, ris och kott till middag med farsk ananas till efterratt = favoritdagen!
TORSDAG: En brodskiva till frukost, pocho och bonor till lunch, sotpotatis och bonor till middag.
FREDAG: Tva minibananer till frukost, ris och artor till lunch, tva chapatti och bonor till middag.
Nagra av dagarna ater vi oss istallet matta pa det vi kan kopa i de sma butikerna overallt eller i nagot utav de tva narmsta Supermarketbutikerna. Popcornpasar for 31 ore styck, 10st minibananer for lite mer an 1 krona, apelsiner/klementiner aven dom for 31 ore styck och brod med sylt pa ar nagra av favoriterna nu nar vi trottnat ganska rejalt pa sa kallade Rolex, alltsa chapatti med stekt agg.
Pa tal om nagot helt annat sa ar det nu som rubriken sager fredag igen. I vanliga fall ar vi pa barnhemmet pa fredagar men just idag bestamde vi oss for att pa eftermiddagen dra oss in mot stan. Pa formiddagen hade vi ett litet mote med overvakaren fran Kids World Wide som kommit hit fran USA, var mycket positivt och intressant att fa prata med henne.
Att jobba och umgas med barn varje dag ar underbart men det tar verkligen pa krafterna. Denna vecka har aven varit lite speciell da vi bade fatt uppleva hur det ar att vakna upp mitt i natten av att en bodaboda forare blir ranad och slagen med en hammare precis utanfor barnhemmet, uppleva hur det ar att duscha med hjalp av vatten ur en balja (haha) och aven fatt se hur det gar nar en liten pojke ater alldeles for mycket tarta... Inga detaljer om det kanske men nu ser vi iallafall fram emot en lugn och skon helg med sol och bad, bio och framforallt GOD MAT. =) Ja, vi erkanner att vi blivit besatta av mat, haha.
Nu befinner vi oss iallafall pa ett internetcafe och ska snart aka till Tonys hus, se pa film och ata lite gott. Imorrn vantar forhoppningsvis en solig dag med bad och bio. =)
Karlek fran oss och grattis i forskott till varldens mest saknade Sejla som fyller 19 imorrn, hoppas du far en underbar dag! <3
Dagarna rullar pa...
Det ar redan november och vi har nu endast 35 dagar kvar. 35 dagar av sega vardagsrutiner, 35 dagar av extrem langtan efter svensk mat och 35 dagar fyllda av de dar underbara, magiska och svarbeskrivna stunderna som vi alskar sa mycket...
Forutom alla mysiga stunder med vara sota och livfyllda barn sa ar vara helger nagot utav det som vi uppskattar mest har nere. Att luta bak satet och veva ner rutorna i Tonys stora bil och bara titta ut medan musiken strommar ut ur hogtalarna ar en av vara favoritsysslor. Vi har fatt fragan vad vi kollar pa egentligen, men det gar ju inte att beskriva. Att bara fa rora sig ute och se allting som finns runtomkring ar en sa speciell kansla. Att fa uppleva det som verkligen ar Afrika, det ar det basta.
Denna helg borjade som sa manga andra med en fika pa Cafe Javas och nagra rundor i kopcentrena innan Tony hamtade upp oss. Den har helgen var aven Faustin fran AH med oss. Kvallen borjade med en god middag och fotboll, fortsatte pa basta De Posh Bar och avslutades med godis och chips fran favoriten Nakumatt. Pa tal om De Posh sa fick vi i lordags reda pa att det ligger pa exakt samma gata som den etiopiska restaurangen dar en av bombningarna skedde tidigare i ar. Den dar gatan ar fylld med restauranger, affarer och bar efter bar. Fylld med manniskor och musik, bilar och boda bodas. Den dar gatan gar vi pa nastan varje helg, och pa den dar gatan, dar hande det. Sakerheten ar dock otroligt stor nu efter handelsen sa det kanns inte alls sa laskigt som det kanske later.
Sondagen spenderade vi lite har och dar med Micheal och Faustin, vart att namna ar den mysiga grekiska restaurangen dar Sofia och jag at lunch. For en stund kandes det nastan som att vi var i Grekland och inte i Uganda, haha. Underbar mat och jattetrevlig personal, det gillar vi. Innan vi akte tillbaka till AH i sondags kvall spenderade vi nagra timmar hemma hos Sheila, Herrbert och barnen. Vi lag i sofforna och tittade pa en bra film, nagot vi verkligen saknat att gora. Sofia och jag gick ocksa en promenad runt omradet i den skona kvallssolen och sag bade det ena och det andra. Det ar verkligen liv och rorelse overallt, finns knappt en tom gata sa det var lika kul och spannande som alltid!
Ja, forutom vara forkylningar sa mar vi bada bra nu och livet pa Another Hope ar som vanligt igen nu nar de fyra aldsta tjejerna ar tillbaka. Vi kan ocksa med gladje meddela att Ruth aker till USA pa fredag och kommer inte tillbaka foran vi har lamnat Another Hope och Uganda. Kanns mycket bra. Nagot annat bra ar att vi nu kommit i kontakt med organisationen som stodjer det har barnhemmet och det kommer troligtvis en person darifran nagon gang under denna manad och besoker Another Hope.
Det var allt fran oss just nu. Om ett tag ska vi hamta barnen fran skolan och ikvall ska lilla Gift och Anisha som fyllt ar firas. =)
Puss och kram, och ta hand om er sa ses vi snart!
Forutom alla mysiga stunder med vara sota och livfyllda barn sa ar vara helger nagot utav det som vi uppskattar mest har nere. Att luta bak satet och veva ner rutorna i Tonys stora bil och bara titta ut medan musiken strommar ut ur hogtalarna ar en av vara favoritsysslor. Vi har fatt fragan vad vi kollar pa egentligen, men det gar ju inte att beskriva. Att bara fa rora sig ute och se allting som finns runtomkring ar en sa speciell kansla. Att fa uppleva det som verkligen ar Afrika, det ar det basta.
Denna helg borjade som sa manga andra med en fika pa Cafe Javas och nagra rundor i kopcentrena innan Tony hamtade upp oss. Den har helgen var aven Faustin fran AH med oss. Kvallen borjade med en god middag och fotboll, fortsatte pa basta De Posh Bar och avslutades med godis och chips fran favoriten Nakumatt. Pa tal om De Posh sa fick vi i lordags reda pa att det ligger pa exakt samma gata som den etiopiska restaurangen dar en av bombningarna skedde tidigare i ar. Den dar gatan ar fylld med restauranger, affarer och bar efter bar. Fylld med manniskor och musik, bilar och boda bodas. Den dar gatan gar vi pa nastan varje helg, och pa den dar gatan, dar hande det. Sakerheten ar dock otroligt stor nu efter handelsen sa det kanns inte alls sa laskigt som det kanske later.
Sondagen spenderade vi lite har och dar med Micheal och Faustin, vart att namna ar den mysiga grekiska restaurangen dar Sofia och jag at lunch. For en stund kandes det nastan som att vi var i Grekland och inte i Uganda, haha. Underbar mat och jattetrevlig personal, det gillar vi. Innan vi akte tillbaka till AH i sondags kvall spenderade vi nagra timmar hemma hos Sheila, Herrbert och barnen. Vi lag i sofforna och tittade pa en bra film, nagot vi verkligen saknat att gora. Sofia och jag gick ocksa en promenad runt omradet i den skona kvallssolen och sag bade det ena och det andra. Det ar verkligen liv och rorelse overallt, finns knappt en tom gata sa det var lika kul och spannande som alltid!
Ja, forutom vara forkylningar sa mar vi bada bra nu och livet pa Another Hope ar som vanligt igen nu nar de fyra aldsta tjejerna ar tillbaka. Vi kan ocksa med gladje meddela att Ruth aker till USA pa fredag och kommer inte tillbaka foran vi har lamnat Another Hope och Uganda. Kanns mycket bra. Nagot annat bra ar att vi nu kommit i kontakt med organisationen som stodjer det har barnhemmet och det kommer troligtvis en person darifran nagon gang under denna manad och besoker Another Hope.
Det var allt fran oss just nu. Om ett tag ska vi hamta barnen fran skolan och ikvall ska lilla Gift och Anisha som fyllt ar firas. =)
Puss och kram, och ta hand om er sa ses vi snart!
besok http://www.mamalandsafaris.com/
besok http://www.mamalandsafaris.com/
DAG 49 <3
Hej hej halla bloggen!
Kan erkanna att jag har agnat en lang stund utav denna morgon at att Bild-Googla (!) mat! Hur hungrig ar man inte da pa en skala, eller hungrig och hungrig men suget efter svensk mat ar sa otroligt stort att jag nastan blir tarogd!
Jag har aterhamtat mig val efter mitt insjuknande i Malaria. Ingenting jag rekommenderar kan jag saga, man mar valdigt daligt och kanner sig allmant konstig. Men nu skiner jag som en sol igen som en van sa :)
Pa vart forra inlagg fick vi manga reaktioner och vi ar tacksammma for alla mail och kommentarer med rad, tips, tankar och stod. Tack! Vi har nu kontaktat den stora organisationen. Vi vantar spant pa mailsvar for att sedan kunna fundera och agera utifran det.
Nu vantas ett aterbesok hos lakaren for mig och sedan ska vi kila och hamta vara sma gullisar pa skolan. Ta hand om varandra dar hemma!
puss o kram <3 sofia
Kan erkanna att jag har agnat en lang stund utav denna morgon at att Bild-Googla (!) mat! Hur hungrig ar man inte da pa en skala, eller hungrig och hungrig men suget efter svensk mat ar sa otroligt stort att jag nastan blir tarogd!
Jag har aterhamtat mig val efter mitt insjuknande i Malaria. Ingenting jag rekommenderar kan jag saga, man mar valdigt daligt och kanner sig allmant konstig. Men nu skiner jag som en sol igen som en van sa :)
Pa vart forra inlagg fick vi manga reaktioner och vi ar tacksammma for alla mail och kommentarer med rad, tips, tankar och stod. Tack! Vi har nu kontaktat den stora organisationen. Vi vantar spant pa mailsvar for att sedan kunna fundera och agera utifran det.
Nu vantas ett aterbesok hos lakaren for mig och sedan ska vi kila och hamta vara sma gullisar pa skolan. Ta hand om varandra dar hemma!
puss o kram <3 sofia
Finns ingen passande rubrik..
I torsdags var alla pa Another Hope hemma fran skolan forutom smattingarna som Sofia och jag tog till skolan pa morgonen. Anledningen till att alla andra var hemma var p.g.a att Ruth hade kallat till ett mote, ett mote dar hon ville ha reda pa om nagon varit olydig och aven framfora sina egna klagomal pa barnen.
Helt plotsligt ser jag hur Ruth reser sig upp och gar in pa sitt kontor for att hamta nagot. Tillbaka kommer hon med en pinne och fyra av barnen, ingen over 12 ar, staller sig pa alla fyra framfor henne och framfor alla oss andra, redo att ta emot slagen.
Sofia och jag gick direkt bakom huset, vi ville inte se men vi horde slagen och jag kunde inte halla tararna borta. Efter motet var alla glada igen och skojade med varandra precis som vanligt, alla oavsett alder som nyss suttit pa golvet tysta och radda framfor Ruth. Det ar verkligen sjukt hur den otroligt mysiga och harliga stamningen pa AH som vi alskar forandras till sa kall och stel da hon ar i narheten.
Pa torsdagskvallen tittade barnen pa tv, de mellan 8 och 20 ar, vilket tydligen inte var tillatet och p.g.a det var de alla tvugna att stanna hemma fran skolan aven pa fredagen och vanta pa sitt straff. Nar Sofia och jag fick hora vad straffet for de fyra aldsta tjejerna (14-20 ar) var, blev vi otroligt chockade. De har nu blivit tvugna att packa sina sma vaskor och lamna Another Hope for en veckas tid och bege sig hem till sin familj eller nagon slakting. Hem till ett hem som de kommit hit, till barnhemmet, for att slippa leva i p.g.a olika anledningar. Detta leder nu ocksa till att dessa fyra tjejer missar over en vecka i skolan och flera viktiga prov. Allt p.g.a att de tittade pa tv...
De yngre (8-12) som aven dom tittat pa tv, straffades istallet inne pa Ruths kontor. Nar jag sag Jacky 10 sta utanfor kontoret och grata forstod jag att nagot var fel sa jag gick dit. I den oppna dorren in till kontoret stod tre barn under 3 ar och tittade in pa nar Diana 10 lag pa golvet och blev slagen av Ruth med samma pinne som dagen innan, flera harda slag. Nar Eric, en av Ruths medarbetare sag att jag stod dar stangde han dorren med ett litet leende pa lapparna.
Ut kommer Diana gratandes och in gar Hajjara 8. Efter det forsta slaget borjar hon storgrata och skrika, jag visste inte vad jag skulle gora. Det enda jag kande var ilskan och tararna som trangde sig pa. Jag oppnade dorren och gick in och fragade varfor hon slar barnen. Till svar fick jag att jag skulle komma pa ett mote om jag ville veta. Jag gick ut igen och smallde igen dorren efter mig. Bakom den fortsatte slagen och tillslut kom Hajjara utspringandes och tararna bara sprutade ur ogonen pa henne.
Bade Sofia och jag grat aven vi, helt chockade var vi saklart, och nar Ruth sag det sa hon till mig att sa lange hon inte bryter nagot sa gor hon det ratta men om allt detta ar for mycket for mig sa ar det okej om jag valjer att lamna Another Hope och slutar vara volontar dar...
Tro mig nar jag sager att jag mer an garna hade lamnat stallet direkt om det inte var for min karlek for dessa barn och ungdomar. Den far mig att stanna, helt utan tvekan!
lisa
Helt plotsligt ser jag hur Ruth reser sig upp och gar in pa sitt kontor for att hamta nagot. Tillbaka kommer hon med en pinne och fyra av barnen, ingen over 12 ar, staller sig pa alla fyra framfor henne och framfor alla oss andra, redo att ta emot slagen.
Sofia och jag gick direkt bakom huset, vi ville inte se men vi horde slagen och jag kunde inte halla tararna borta. Efter motet var alla glada igen och skojade med varandra precis som vanligt, alla oavsett alder som nyss suttit pa golvet tysta och radda framfor Ruth. Det ar verkligen sjukt hur den otroligt mysiga och harliga stamningen pa AH som vi alskar forandras till sa kall och stel da hon ar i narheten.
Pa torsdagskvallen tittade barnen pa tv, de mellan 8 och 20 ar, vilket tydligen inte var tillatet och p.g.a det var de alla tvugna att stanna hemma fran skolan aven pa fredagen och vanta pa sitt straff. Nar Sofia och jag fick hora vad straffet for de fyra aldsta tjejerna (14-20 ar) var, blev vi otroligt chockade. De har nu blivit tvugna att packa sina sma vaskor och lamna Another Hope for en veckas tid och bege sig hem till sin familj eller nagon slakting. Hem till ett hem som de kommit hit, till barnhemmet, for att slippa leva i p.g.a olika anledningar. Detta leder nu ocksa till att dessa fyra tjejer missar over en vecka i skolan och flera viktiga prov. Allt p.g.a att de tittade pa tv...
De yngre (8-12) som aven dom tittat pa tv, straffades istallet inne pa Ruths kontor. Nar jag sag Jacky 10 sta utanfor kontoret och grata forstod jag att nagot var fel sa jag gick dit. I den oppna dorren in till kontoret stod tre barn under 3 ar och tittade in pa nar Diana 10 lag pa golvet och blev slagen av Ruth med samma pinne som dagen innan, flera harda slag. Nar Eric, en av Ruths medarbetare sag att jag stod dar stangde han dorren med ett litet leende pa lapparna.
Ut kommer Diana gratandes och in gar Hajjara 8. Efter det forsta slaget borjar hon storgrata och skrika, jag visste inte vad jag skulle gora. Det enda jag kande var ilskan och tararna som trangde sig pa. Jag oppnade dorren och gick in och fragade varfor hon slar barnen. Till svar fick jag att jag skulle komma pa ett mote om jag ville veta. Jag gick ut igen och smallde igen dorren efter mig. Bakom den fortsatte slagen och tillslut kom Hajjara utspringandes och tararna bara sprutade ur ogonen pa henne.
Bade Sofia och jag grat aven vi, helt chockade var vi saklart, och nar Ruth sag det sa hon till mig att sa lange hon inte bryter nagot sa gor hon det ratta men om allt detta ar for mycket for mig sa ar det okej om jag valjer att lamna Another Hope och slutar vara volontar dar...
Tro mig nar jag sager att jag mer an garna hade lamnat stallet direkt om det inte var for min karlek for dessa barn och ungdomar. Den far mig att stanna, helt utan tvekan!
lisa
DAG 42
Hej alla dar hemma! Nu ar det foooor lange sedan vi uppdaterade bloggen...
Vi vill borja detta inlagg med att saga grattis till var fina van Ylva som i morgon fyller 19 ar! Grattis! Tro inte att vi har glomt bort denna dag bara for att vi befinner oss sa dar 600 mil bort och den ger oss dessutom en utmarkt anledning att kopa en tarta. Vi onskar att du var har med oss sa att vi kunde fira ordentligt! Puss och kram till dig<3
Vad som har hant sedan vi skrev sist ar utover det vanliga forstas en hel del... Lat oss borja med onsdagen som jag, Sofia tillbringade pa sjukhuset. Dock inte for egen del utan med tva utav vara underbara barn. Anisha 4 ar som skulle pa rutinkontroll for sin HIV och Kato 12 som under natten till onsdagen borjade ma daligt. Han hade krakts och nar vi pa morgonen lamnade Another Hope for att aka till sjukhuser var han knappt kontaktbar. Val pa sjukhuset kunde han inte ga utan vi fick slapa honom genom korridorerna for att ta oss fram och forbi folk. Han hade stora svarigheter att andas och plotsligt foll han ihop. Vi fick hjalp utav en man som lyfte upp honom fran golvet och vi skyndade oss ivag till ett behandlingsrum. Lilla Anisha var skrackslagen och radd. Aven min puls var hogre an normalt och jag kunde kanna hur hart mitt hjarta dunkade i brostet. Tva lakare borjade underkoka Kato och satte snabbt ett dropp pa honom.
Jag, Anisha och Ester begav oss bort till HIV/aids avdelningen for barn. Dar satte vi oss ner och inledde den langa vantan. Tankarna borjade tranga sig pa... Alla dessa hundratals barn, alla smittade utav denna obotliga sjukdom, Human Imunodeficiency Virus. Den dar lilla lilla nastan nyfodda bebisen, den dar sota glada flickan med flator och parlor i haret som hoppar omkring, tonarsgrabben med for liten T-shirt och trasiga skor och hon dar borta som ater Sambosas och han dar som grater i mammas kna och hon och hon och han.... ALLA! Och aven Anisha, halvsovandes i mitt kna. Jag lyfter undan henne och gar ut for att andas frisk luft ett par minuter. Ute oser regnet ner och jag borjar tyst for mig sjalv sjunga pa Familjens lat ''Man ser det fran manen -helvetet pa jorden...''
Vid 16 tiden pa eftermiddagen ar vi fardiga pa Hiv-avdelningen. I ena handen haller jag Anisha och i den andra handen haller jag hennes nya mediciner nar vi gar dar ifran.
Kato har nu blivit inlagd. Han pastas ha Malaria, nagonting mer kan inte lakarna saga... (!) Han ligger i en sliten sang i samma rum som ett femtiotal andra barn. Manga ar mycket yngre alla ar de ynkliga och svaga. Trotts forsoket med den starkt lysande oranga fargen pa vaggarna sa lyckas den inte pa langa vagar tranga bort den obehagliga och tragiska kanslan som ar sa tat att den nastan gar att ta pa, den ligger stilla i luften. Det ar sa otroligt tufft att se sjuka barn... Nagon timme senare lamnade vi sjukhuset. Ester stannade med Kato over natten.
I och med att jag var borta hela onsdagen fick Lisa for forsta gangen hamta smastjarnorna fran skolan sjalv. Men det gick saklart jattebra! Hon ar sa duktig min sambo ;) <3
Vi har aven under veckan fatt sallskap utav Faustin har pa AH. Han kommer fran en annan del utav Uganda, dock kanns han mer som en Europe och jag maste saga att ibland beter han sig mycket mer turistigt an mig och Lisa... haha Det ar jattekul att han ar har och han alskar att leka med barnen och att hjalpa till.
Vi har ocksa for forsta gangen (ackligt nog haha) sedan vi kom hit storstadat vart rum! Och inte nog med det sa har vi ocksa moblerat om! Inte illa va ;)
I tisdags fick vi aven uppleva hur det ar att i sommarklanning och flipflops ga hem i ett riktigt afrikanskt ovader. Eftersom att regnskurarna har inte halle i sig sa lange kommer det istallet otroligt mycket vatten pa en och samma gang! Det askade, blixtrade och blaste fruktansvart mycket och Lisa och jag var heeelt genomfrusna nar vi kom hem.
Forra helgen spenderades inne i stan som vanligt med bade nya och gamla vanner. Under dessa stunder kanns allt perfekt. Vi mar sa bra och de stunder da vi saknar svenska saker och personer kanns sa otroligt langt borta. Och tanken pa att vi maste lamna detta underbara land och dessa fantastiska manniskor kanns rent ut sagt forj-vlig!
Pa sondag har vi varit har i 45 dagar och har precis 45 dagar kvar, halvtid helt enkelt! Var helg kommer till storsta del att spenderas har pa AH eftersom att vollis Serena ska aka vidare till Sydafrika. Det kommer bli en stor avskedsfest for henne pa lordag!
Ta hand om varandra dar hemma! Puss och kram <3
Lisa BBY & SofieSunshine
ANOTHER HOPE <3
Anisha <3
Vi vill borja detta inlagg med att saga grattis till var fina van Ylva som i morgon fyller 19 ar! Grattis! Tro inte att vi har glomt bort denna dag bara for att vi befinner oss sa dar 600 mil bort och den ger oss dessutom en utmarkt anledning att kopa en tarta. Vi onskar att du var har med oss sa att vi kunde fira ordentligt! Puss och kram till dig<3
Vad som har hant sedan vi skrev sist ar utover det vanliga forstas en hel del... Lat oss borja med onsdagen som jag, Sofia tillbringade pa sjukhuset. Dock inte for egen del utan med tva utav vara underbara barn. Anisha 4 ar som skulle pa rutinkontroll for sin HIV och Kato 12 som under natten till onsdagen borjade ma daligt. Han hade krakts och nar vi pa morgonen lamnade Another Hope for att aka till sjukhuser var han knappt kontaktbar. Val pa sjukhuset kunde han inte ga utan vi fick slapa honom genom korridorerna for att ta oss fram och forbi folk. Han hade stora svarigheter att andas och plotsligt foll han ihop. Vi fick hjalp utav en man som lyfte upp honom fran golvet och vi skyndade oss ivag till ett behandlingsrum. Lilla Anisha var skrackslagen och radd. Aven min puls var hogre an normalt och jag kunde kanna hur hart mitt hjarta dunkade i brostet. Tva lakare borjade underkoka Kato och satte snabbt ett dropp pa honom.
Jag, Anisha och Ester begav oss bort till HIV/aids avdelningen for barn. Dar satte vi oss ner och inledde den langa vantan. Tankarna borjade tranga sig pa... Alla dessa hundratals barn, alla smittade utav denna obotliga sjukdom, Human Imunodeficiency Virus. Den dar lilla lilla nastan nyfodda bebisen, den dar sota glada flickan med flator och parlor i haret som hoppar omkring, tonarsgrabben med for liten T-shirt och trasiga skor och hon dar borta som ater Sambosas och han dar som grater i mammas kna och hon och hon och han.... ALLA! Och aven Anisha, halvsovandes i mitt kna. Jag lyfter undan henne och gar ut for att andas frisk luft ett par minuter. Ute oser regnet ner och jag borjar tyst for mig sjalv sjunga pa Familjens lat ''Man ser det fran manen -helvetet pa jorden...''
Vid 16 tiden pa eftermiddagen ar vi fardiga pa Hiv-avdelningen. I ena handen haller jag Anisha och i den andra handen haller jag hennes nya mediciner nar vi gar dar ifran.
Kato har nu blivit inlagd. Han pastas ha Malaria, nagonting mer kan inte lakarna saga... (!) Han ligger i en sliten sang i samma rum som ett femtiotal andra barn. Manga ar mycket yngre alla ar de ynkliga och svaga. Trotts forsoket med den starkt lysande oranga fargen pa vaggarna sa lyckas den inte pa langa vagar tranga bort den obehagliga och tragiska kanslan som ar sa tat att den nastan gar att ta pa, den ligger stilla i luften. Det ar sa otroligt tufft att se sjuka barn... Nagon timme senare lamnade vi sjukhuset. Ester stannade med Kato over natten.
I och med att jag var borta hela onsdagen fick Lisa for forsta gangen hamta smastjarnorna fran skolan sjalv. Men det gick saklart jattebra! Hon ar sa duktig min sambo ;) <3
Vi har aven under veckan fatt sallskap utav Faustin har pa AH. Han kommer fran en annan del utav Uganda, dock kanns han mer som en Europe och jag maste saga att ibland beter han sig mycket mer turistigt an mig och Lisa... haha Det ar jattekul att han ar har och han alskar att leka med barnen och att hjalpa till.
Vi har ocksa for forsta gangen (ackligt nog haha) sedan vi kom hit storstadat vart rum! Och inte nog med det sa har vi ocksa moblerat om! Inte illa va ;)
I tisdags fick vi aven uppleva hur det ar att i sommarklanning och flipflops ga hem i ett riktigt afrikanskt ovader. Eftersom att regnskurarna har inte halle i sig sa lange kommer det istallet otroligt mycket vatten pa en och samma gang! Det askade, blixtrade och blaste fruktansvart mycket och Lisa och jag var heeelt genomfrusna nar vi kom hem.
Forra helgen spenderades inne i stan som vanligt med bade nya och gamla vanner. Under dessa stunder kanns allt perfekt. Vi mar sa bra och de stunder da vi saknar svenska saker och personer kanns sa otroligt langt borta. Och tanken pa att vi maste lamna detta underbara land och dessa fantastiska manniskor kanns rent ut sagt forj-vlig!
Pa sondag har vi varit har i 45 dagar och har precis 45 dagar kvar, halvtid helt enkelt! Var helg kommer till storsta del att spenderas har pa AH eftersom att vollis Serena ska aka vidare till Sydafrika. Det kommer bli en stor avskedsfest for henne pa lordag!
Ta hand om varandra dar hemma! Puss och kram <3
Lisa BBY & SofieSunshine
ANOTHER HOPE <3
Anisha <3
Update fran Kampala
Annu en helg har passerat och just denna helg hann vi med mer an vanligt. Pa lordagen hann vi ata pannkakor och glass till frukost pa varat favoritcafe, shoppa lite, aka forbi hotellet vi i Spg3 bodde pa, halsa pa hemma hos Herbert och Sheila och deras jattesota sma dottrar Aine och Kay, ata en god middag med Tony och senare dansa natten laaang till basta musiken!
Pa sondagen umgicks vi med Micheal, som ar Herberts lillebror, och hans kompis. Vi akte runt i en galen och stor Mercedes Benz och besokte en fin strand i Entebbe och aven ett nytt poolomrade dar vi badade i varldens fulaste badklader, haha. Pa vagen hem mot Kampala blev det take away mat innan vi drog tillbaka till Another Hope och vara gullungar. =)
En mycket rolig och handelserik helg med andra ord. Nu ar det tisdag och dagen har hittills sett ut som vanligt. Vi har alltsa lamnat och hamtat smattingarna till och fran skolan, och lekt med de minsta dar emellan.
Hoppas allt ar bra dar hemma ocksa, sa hors vi snart igen. Puss och kraaam. =)
Pa sondagen umgicks vi med Micheal, som ar Herberts lillebror, och hans kompis. Vi akte runt i en galen och stor Mercedes Benz och besokte en fin strand i Entebbe och aven ett nytt poolomrade dar vi badade i varldens fulaste badklader, haha. Pa vagen hem mot Kampala blev det take away mat innan vi drog tillbaka till Another Hope och vara gullungar. =)
En mycket rolig och handelserik helg med andra ord. Nu ar det tisdag och dagen har hittills sett ut som vanligt. Vi har alltsa lamnat och hamtat smattingarna till och fran skolan, och lekt med de minsta dar emellan.
Hoppas allt ar bra dar hemma ocksa, sa hors vi snart igen. Puss och kraaam. =)
